När månen vandrar sin tysta ban,
och tittar in genom rutan.
Då tänker jag att på ljusa dan,
då kan jag klara mig utan.
Ja, jag kan klara mig utan måne,
men utan Renat och Skåne.
Det vete fan. Det vete fan.
Framför oss på bordetstår nubben klar och kall.Den rinner genom strupensom Niagaras fall.Så höj då pokalen din, min vän,och i
Långt ner i Småland där rider själva djävulenmed laddade pistoler och knallande gevär.Och alla små djävlar de spelar på fioleroch
Det var en gång en flickasom red uppå ett svinoch flickan hon var nakenmen glad var hennes min.den borsten, den
Akvavit,det är ordet som får gommen gå i spinn,ta en tåroch du fåren förnimmelse av vår,denna sprit,godare än både whisky,
Snapsen var klar och kall.Jag drack rätt många.Strax blev jag full och knall,Ågren mig fånga.NU ligger jag på dass,känner mig
1, 2, 75, 6, 7, 75, 6, 7, 75, 6, 71, 2, 75, 6, 7, 75, 6, 7, 73107, 103,
Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,det är ljus över stränder och näsoch omkring mig står den härliga
In kommer far, full som han var drämde sin task i bordet. Efter kom mor, spotta och svor undra va
Bellman vinglar full på Haga,mot en kantsten vacklar han till.Alla skrattar, skrålar glada,höra honom sjunga alla vill.Minsta kräk uti sin
Vårvindar friska leka och viska,tag dig en sup i majsolens glans.Strömkarlen spelar, sorgen fördelarbrännvinet med en viss elegans.Klungom av hjärtat,
Nu är den sköna Helan här, som vi har väntat på, en brygdens lön, så klar, så kär så liten
Punschen skall värma min mage.Punschen skall göra mig stor.Punschen skall få mig rätt dragen,när punschen gått ut i mitt blod:
Vi vill ha starka snapsar i vårt glas – mamma.Nåt annat vill vi inte ha.Vi älskar Svart Vinbärs och Skåne
Tänk vad mycket gott det kommer ur ett hav.Utan det så skulle silla gå i kvav.För vad vore välan supen