Vi gå över daggstänkta berg, fallera,
Som lånat av smaragderna sin färg, fallera.
Och sorger har vi inga,
Våra glada visor klinga
När vi gå över daggstänkta berg, fallera.
De väldiga skogarnas sus, fallera,
Gå mäktiga som orgeltoners brus, fallera.
Och livets vardagsträta
Så lätt det är förgäta
Vid de väldiga skogarnas sus, fallera.
De gamla, de kloka må le, fallera,
Vi äro ej förståndiga som de, fallera.
Ty vem skulle sjunga
Om våren den unga,
Om vi vore kloka som de, fallera?
I mänskor, förglömmen er gråt, fallera,
Och kommen och följen oss åt, fallera!
Se, fjärran vi gånga
Att solskenet fånga.
Ja, kommen och följen oss åt, fallera!
Så gladeligt hand uti hand, fallera,
Nu gå vi till fågel Fenix land, fallera,
Till det sagoland, som skiner
Av smaragder och rubiner.
Nu gå vi till fågel Fenix land, fallera.