Vi s\u00e5lde v\u00e5ra hemman och gav oss sedan ut,
som f\u00e5gelen bortflyger n\u00e4r sommaren tar slut.
Han kommer en g\u00e5ng \u00e5ter n\u00e4r v\u00e5ren skrider fram,
men vi f\u00e5 aldrig sk\u00e5da v\u00e5rt k\u00e4ra fosterland.<\/p>\n\n\n\n
Vi t\u00e4nkte att f\u00f6rljuva det sista livets slut
liksom att komma l\u00e4ngre \u00e4n Herren stakat ut.
Vi reste ifr\u00e5n Sverige med n\u00e5got \u00f6vermod,
vi k\u00e4nde ej det \u00f6de oss d\u00e4rute f\u00f6restod.<\/p>\n\n\n\n
Vi reste f\u00f6rst igenom den engelska ort
p\u00e5 vagnar och p\u00e5 banor som f\u00e5glarna s\u00e5 fort.
Det var s\u00e5 sk\u00f6nt att sk\u00e5da, att landet f\u00e5 bese,
men vi f\u00f6rdes hastigt den lokalen f\u00f6rbi.<\/p>\n\n\n\n
Och n\u00e4r vi kommo till den liverpoolska hamn
begynte \u00e5ngerns t\u00e5rar s\u00e5 stritt att bryta fram.
Det blev en hj\u00e4rtans sveda i br\u00f6stet p\u00e5 var och en,
man talar blott om Sverige och om sitt f\u00f6rra hem.<\/p>\n\n\n\n
H\u00e4r lades v\u00e5ra pengar tillsammans till en slant,
en v\u00e4xel sedan k\u00f6ptes uti en engelsk bank.
Vi fingo den till byte mot guldet klart och rent,
men att f\u00e5 det tillbaka det blev oss sen f\u00f6rment.<\/p>\n\n\n\n
Det skickades i st\u00e4llet till New Yorks r\u00e4nteri.
Man fick det aldrig sk\u00e5da, man fick det aldrig se,
ty n\u00e4r man kom att fordra var myntet taget ut.
Det blev en ryslig klagan som n\u00e4mns i visans slut.<\/p>\n\n\n\n
Vi packades tillsammans uti ett osunt kvav,
det var f\u00f6r oss att sk\u00e5da liksom en \u00f6ppen grav.
Och f\u00f6dan som vi fraktat ifr\u00e5n v\u00e5r svenska jord
den blev oss nu f\u00f6rbjuden att taga med ombord.<\/p>\n\n\n\n
Det talas och det skrytes: ”H\u00e4r skall du m\u00e5 s\u00e5 v\u00e4l,
h\u00e4r skall er intet fattas till kropp ej heller sj\u00e4l.”
Men man fick snart nog finna, hur man bedragen var,
n\u00e4r hungern b\u00f6rjar komma som ej ens livet spar.<\/p>\n\n\n\n
Och n\u00e4r vi hade seglat en vecka eller tv\u00e5,
ett m\u00f6rker d\u00e4cket h\u00f6ljde och bredde sig d\u00e4rp\u00e5.
Ej se varann vi kunde, knappt andas eller g\u00e5,
det var en gruvlig pl\u00e5ga f\u00f6r stora och f\u00f6r sm\u00e5.<\/p>\n\n\n\n
Nu styrdes det \u00e5t norden mot isens kalla berg,
det blev en ryslig kyla som gick till folkets m\u00e4rg.
Vi kunde oss ej b\u00e4rga ej heller v\u00e5ra barn,
ty k\u00f6lden var l\u00e5ngt v\u00e4rre \u00e4n hemma man var van.<\/p>\n\n\n\n
Sen styrdes emot s\u00f6der, till s\u00f6derns heta vind,
d\u00e4r solen s\u00f6nderbr\u00e4nde v\u00e5r bleka magra kind.
Det klagas och det gr\u00e5tes, men ingen lindring var,
ty solen h\u00e4r nu br\u00e4nde s\u00e5 skarp, s\u00e5 het och klar.<\/p>\n\n\n\n
Nu blir en \u00f6mklig hunger, med sorg och gr\u00e5t och gny,
en j\u00e4mmer som sig tr\u00e4nger till himlens h\u00f6ga sky.
Och d\u00f6den gruvligt h\u00e4rjar bland m\u00e4nskorna ombord,
man ser de d\u00f6da kastas i havets vilda flod.<\/p>\n\n\n\n
Ett var som \u00e4nnu gr\u00e4mer mitt hj\u00e4rta till min d\u00f6d
att se de stackars barnen som gr\u00e5ta efter br\u00f6d.
Vi kunde ej dem hj\u00e4lpa, ej lindra deras n\u00f6d.
De m\u00e5ste nu f\u00e5 gr\u00e5ta. F\u00e5 sen en \u00f6mklig d\u00f6d.<\/p>\n\n\n\n
S\u00e5 fanns d\u00e4r ock ett hj\u00e4rta, som var av h\u00e5rdan sten,
jag ryser n\u00e4r jag n\u00e4mner den engelska kapten.
Liksom ett djur i skogen som rovet griper an.
Han var ett dj\u00e4vulskt foster. Han var visst sj\u00e4lva fan.<\/p>\n\n\n\n
Vi s\u00e5go ganska tydligt, ja klart vi det f\u00f6rstod
att han med flit och vilja oss efter livet stod.
Att bringa oss i d\u00f6den det var hans h\u00f6gsta lust,
odjuret hade gripit ett rov fr\u00e5n Sveas kust.<\/p>\n\n\n\n
En fader m\u00e5ste b\u00e4ra sitt barn p\u00e5 d\u00e4ck till slut
och det fr\u00e5n skeppet kasta i vida havet ut.
Det m\u00e5tte s\u00e4kert tagit hans sinne ganska sv\u00e5rt
ty d\u00f6den genast klappade p\u00e5 fadershj\u00e4rtat h\u00e5rt.<\/p>\n\n\n\n
Och n\u00e4r vi \u00e4ntligt str\u00e4vat till fr\u00e4mlingsstranden fram
d\u00e5 m\u00f6ter oss d\u00e4r kolera – d\u00e4r stupar m\u00e5ngen man.
Det var en ryslig j\u00e4mmer bland kvinnor och bland m\u00e4n,
ty alla l\u00e5go sjuka och bars i land i s\u00e4ng.<\/p>\n\n\n\n
Om n\u00e5gon som f\u00f6rr sk\u00e5dat och k\u00e4nt dem som var kvar
han hade s\u00e4kert v\u00e5gat de ej desamma var.
Se de f\u00f6rfallna kroppar och blekhet upp\u00e5 kind
och \u00f6gat som i pannan f\u00f6rdunklat fallit in.<\/p>\n\n\n\n
O Herre Gud bevara var m\u00e4nska p\u00e5 v\u00e5r jord
fr\u00e5n att sig ge i fara och tro kol’pt\u00f6rers ord.
Min s\u00e5ng \u00e4r kylningspulver f\u00f6r dem att taga in
som \u00e4mna emigrera och ha ett flyktigt sinn.<\/p>\n\n\n\n
I Sverige bor av \u00e5lder ett folk s\u00e5 fromt och gott
men av naturen kommer att de s\u00e5 g\u00e4rna spela lott,
och l\u00e5ta sig bedraga och komma illa ut.
Det skett i forna dagar, det sker ock nu till slut.<\/p>\n\n\n\n
En allmakt tycks s\u00e5 ordnat, v\u00e5r Gud har s\u00e5 best\u00e4llt
att ogr\u00e4s skall uppryckas h\u00e4r upp\u00e5 Sveas f\u00e4lt
som bindas skall i knippor och sedan s\u00e4ndas ut
till l\u00e5ngt avl\u00e4gsna l\u00e4nder d\u00e4r h\u00f6gmod rotas ut.<\/p>\n\n\n\n
–<\/p>\n\n\n\n
\u00c4ven kallad ”Emigrantvisa<\/em>”.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Vi s\u00e5lde v\u00e5ra hemman och gav oss sedan ut,som f\u00e5gelen bortflyger n\u00e4r sommaren tar slut.Han kommer en g\u00e5ng \u00e5ter n\u00e4r v\u00e5ren skrider fram,men vi f\u00e5 aldrig sk\u00e5da v\u00e5rt k\u00e4ra fosterland. Vi t\u00e4nkte att f\u00f6rljuva det sista livets slutliksom att komma l\u00e4ngre \u00e4n Herren stakat ut.Vi reste ifr\u00e5n Sverige med n\u00e5got \u00f6vermod,vi k\u00e4nde ej det \u00f6de […]<\/p>\n","protected":false},"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_acf_changed":false},"tags":[],"acf":{"melodi":"Emigrantvisa","melodi-url":"https:\/\/open.spotify.com\/track\/0UhKz7fkzdkRgHwqVrFC25?si=c3119c3f31894c51","textforfattare":"","_thumbnail_id":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/snapsa.se\/wp-json\/wp\/v2\/snapsvisor\/1820"}],"collection":[{"href":"https:\/\/snapsa.se\/wp-json\/wp\/v2\/snapsvisor"}],"about":[{"href":"https:\/\/snapsa.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/snapsvisor"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/snapsa.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1820"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/snapsa.se\/wp-json\/wp\/v2\/snapsvisor\/1820\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/snapsa.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1820"}],"wp:term":[{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/snapsa.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1820"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}