Mossbelupen hydda
st\u00e5r vid Hecklas fot,
h\u00f6ga granar skydda
den mot stormens hot.
Men d\u00e4rinne sorgsna minne
stormens hand en ros br\u00f6t av,
\u00e4n p\u00e5 strand vi finne
kors p\u00e5 Idas grav.<\/p>\n\n\n\n
Alfred, sk\u00f6n som v\u00e5ren,
drog till fj\u00e4rran land.
Blek, med spridda h\u00e5ren,
Ida gr\u00e4t p\u00e5 strand.
G\u00e5 att strida, gl\u00f6m ej Ida,
hennes k\u00e4rlek, hennes tro.
Sorgligt skall hon bida
\u00e5terkomstens ro.<\/p>\n\n\n\n
\u00c5ret sl\u00f6t sin bana
tvenne g\u00e5nger om,
saknad blev en vana,
ingen Alfred kom.
Van att lida, stackars Ida
dolde sm\u00e4rtan f\u00f6r sin far,
kraft att ensam strida
\u00e4n dess hj\u00e4rta bar.<\/p>\n\n\n\n
Snart fr\u00e5n bleka kinden
blomman vek sin kos.
S\u00e5 av siroscvinden
h\u00e4rjas S\u00f6derns ros.
T\u00e5rfyllt \u00f6ga, mot det h\u00f6ga,
f\u00e5f\u00e4ngt f\u00f6ljde hj\u00e4rtats b\u00f6n,
trohet b\u00e5tar f\u00f6ga,
sveket blir dess l\u00f6n.<\/p>\n\n\n\n
Enda dotterns sm\u00e4rta
r\u00f6r den gamles br\u00f6st,
\u00f6mt hans fadershj\u00e4rta
skyndar att ge tr\u00f6st:
”S\u00f6rj ej Ida, till din sida
snart jag Alfred \u00e5terf\u00f6r.
Blott f\u00f6r dig jag vida
bort en vallfart g\u00f6r.”<\/p>\n\n\n\n
Ida gick till stranden
lik en enslig hamn,
ritade i stranden
m\u00e5nget \u00e4lskat namn.
Morgondimma, middagstimma,
suckande hon andas h\u00e4r.
M\u00e5nens bleka strimma
finner henne d\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n
Skyh\u00f6gt b\u00f6ljan svallar
\u00f6ver havets bryn,
\u00e5skan rysligt knallar,
blixten delar skyn.
Skepp f\u00f6rst\u00f6ras, n\u00f6drop h\u00f6ras,
vraken slungas emot land,
och av v\u00e5gen f\u00f6ras
m\u00e5nga upp p\u00e5 strand.<\/p>\n\n\n\n
Av f\u00f6rtvivlan slagen
Ida s\u00e5g sin far.
Redan skumt f\u00f6r dagen
gubbens \u00f6ga var:
”D\u00f6dsminuten \u00e4r f\u00f6rfluten
d\u00f6den redan kallar mig,
Alfreds tro \u00e4r bruten,
han har svikit dig.”<\/p>\n\n\n\n
Nu sin hand han lade
i sin dotters hand.
Ett farv\u00e4l han sade,
gick till fridens land.
D\u00f6den svingar, m\u00f6rka vingar,
nu ett hemskt och sm\u00e4rtsamt ljud,
samma \u00e4ngel bringar
Idas sj\u00e4l till Gud.<\/p>\n\n\n\n
Mossbelupen hydda
st\u00e5r vid Heklas fot.
H\u00f6ga granar skydda
den mot stormens hot.
Men d\u00e4rinne, sorgsna minne,
stormens hand en ros br\u00f6t av,
\u00e4n p\u00e5 strand vi finne
kors p\u00e5 Idas grav.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Mossbelupen hyddast\u00e5r vid Hecklas fot,h\u00f6ga granar skyddaden mot stormens hot.Men d\u00e4rinne sorgsna minnestormens hand en ros br\u00f6t av,\u00e4n p\u00e5 strand vi finnekors p\u00e5 Idas grav. Alfred, sk\u00f6n som v\u00e5ren,drog till fj\u00e4rran land.Blek, med spridda h\u00e5ren,Ida gr\u00e4t p\u00e5 strand.G\u00e5 att strida, gl\u00f6m ej Ida,hennes k\u00e4rlek, hennes tro.Sorgligt skall hon bida\u00e5terkomstens ro. \u00c5ret sl\u00f6t sin banatvenne g\u00e5nger […]<\/p>\n","protected":false},"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_acf_changed":false},"tags":[],"acf":{"melodi":"Kors p\u00e5 Idas grav","melodi-url":"https:\/\/open.spotify.com\/track\/6xqIytj7KgCw3xn6MEYCpQ?si=226a2e8c2c154ccd","textforfattare":"","_thumbnail_id":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/snapsa.se\/wp-json\/wp\/v2\/snapsvisor\/1922"}],"collection":[{"href":"https:\/\/snapsa.se\/wp-json\/wp\/v2\/snapsvisor"}],"about":[{"href":"https:\/\/snapsa.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/snapsvisor"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/snapsa.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1922"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/snapsa.se\/wp-json\/wp\/v2\/snapsvisor\/1922\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/snapsa.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1922"}],"wp:term":[{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/snapsa.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1922"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}