Huvet slår kopparslag
ögonen svider.
Magen i obehag
natten den lider.
Då genom strupen går
hembränt en liten tår.
Vördat vare vårat brännevin
vördat vårt brännvin.
Huvet slår kopparslag
ögonen svider.
Magen i obehag
natten den lider.
Då genom strupen går
hembränt en liten tår.
Vördat vare vårat brännevin
vördat vårt brännvin.
Kom lilla Helan, valsa med mig,valsa med mig, valsa med mig.Strax före sillen släpper jag dig,släpper jag dig i magen.Hur
Festen skall börjas,kråsen skall smörjas,magen skall få det som den vill ha.Glasen stå fulla,låt sången rulla,alla är bröllopsgäster idag.Glaset i
Jag har så många vänner på Facebook, minst hundrasom mina mat o dryck-foton brukar beundra.Snapsarna räcker längre med bild på
Helan gick i ena fotenbom fallieri bom fallera!Men gu’skelov så vet vi botenbom falleri bom fallerallanlej!Halvan ställer saken rättbom falleri
Kräftor kräva dessa drycker någon saAlbert Engström vill vi minnas att det vaom än minnet sviktar vet videt som sas
Här ges det nubbarför alla gubbaroch även kvinnfolk ska taVi helan hivatså här blir livatoch halvan drickas nu ska.Vi slukar
Åsså kommer det en tutinggenom luften som ett reaplanOch det träffar som en snytingmitt i käften under röda kranStörtar ned
Jag var ganska nykter när jag nyss kom hit,men nu ska jag dricka ädel akvavit.Och så fort jag fått en
En liten fyllehund på krogen satt,rosor på kinden – men blicken va matt.Läpparna små liksom näsan va blå.Bara jag kunde
Små sjuka råttor, hästar och kaninerfår hjälp av en viss doktor Krall.Förkylda paddor kan få smådjursmedicinoch goda råd av Rolf.
Frida! »Ja!»Frida! »Jaha!»Se, staden flaggar! Dukar sväva, sommarns vindar dra.Böljor blå,de kryssa och slåkring svarta skutor, guppande, med ved och
|: Gubben Noak, gubben Noakvar en hedersman. 😐När han gick ur arkenplanterade han på markenmycket vin, ja mycket vin, jadetta
Din klara sol går åter opp.Jag tackar dig, min Gud.Med kraft och mod och nyfött hoppjag höjer glädjens ljud. Din
Glad såsom fågeln i morgonstundenhälsar jag våren i friska natur’n,lärkan mig ropar och trasten i lunden,ärlan på åkern och orren
Framför oss på bordetstår nubben klar och kall.Den rinner genom strupensom Niagaras fall.Så höj då pokalen din, min vän,och i
Viljen i veta och viljen i förståhur svensken fått mod uti barmen.Jo, far min han fattade glaset liksom så,och sedan