Snapsa.se

Solen glimmar blank och trind

Melodi: Fredmans epistel n:o 48 | Varuti avmålas Ulla Winblads hemresa från Hessingen i Mälaren en sommarmorgon 1769
Författare: Okänd
Kategori: –

Solen glimmar blank och trind,
vattnet likt en spegel;
småningom uppblåser vind
i de fallna segel;
vimpeln sträcks, och med en år
Olle på en höbåt står;
Kerstin ur kajutan går,
skjuter lås och regel.

Stålet gnistrar, pipan tänds,
Olle klår sitt öra;
rodret vrides, skutan vänds,
gubben har att göra;
under skarpa ögonbryn
grinar han mot sol’n i skyn;
Kerstin, gubbens hjärtegryn,
skall nu seglen föra.

Seglen fladdra, skutan går,
Jerker tar sin lyra,
lyran brummar, böljan slår,
allt med våld och yra;
skutan knarkar, bräcklig, gles,
vimplens fläkt i toppen ses,
tuppen gol så sträv och hes.
Nu slog klockan fyra.

Movitz, stöt åt dem i lur’n,
som på skutan fara.
Olle du, vad kosta tjur’n?
Lyssna, vad de svara.
Hör, var är ni hemma, ni?
Ifrån Lovön komma vi
med grönsaker, silleri,
mjölk och äpplen klara.

Si en julle skymtar fram,
Marjo åran lyftar,
med sin lövbrodd, mjölk och lamm
hon åt tullen syftar.
Har i knä en bytta smör,
körsbärskorgar frammanför;
Marjo nu sin lovsång gör,
snyter sig och snyftar.

Ulla Winblad, skratta, sjung,
spritt vid solens strålar,
gäspa ej, lös upp din pung,
tag fram band och nålar.
Fästa din salopp igen.
Nös du? Prosit, lilla vän!
Si där har du Hessingen,
gröna trän och pålar.

Ulla, fästman på dig ser.
Kom min Norström lilla,
sätt dig bredvid mig, sitt ner,
fritt din låga stilla!
Vi ha alla lika rang.
Lustigt! hör basuners klang!
Prosit och contentement!
Dyrbar ögonvila.

Kon i vassen skylt sin kropp,
snärd i våta tågen,
bruna oxen kastar opp
himmelsblåa vågen.
Ängen står i härlighet,
kalven dansar yr och fet,
hästen tumlar stolt och het,
svinet går i rågen.

Vid ett träd uppå en slätt
syns en skytt förbida
dagens gryning klar och lätt,
fåglens sång och kvida;
bakom trädets tjocka stam
bössan syns och skymtar fram,
hunden trogen som ett lamm
står vid skyttens sida.

Morgonsupen, Movitz, går;
ljuvligt böljan svallar.
Ser du Ekensberg? Gutår!
Hör hur folket trallar;
där framsätter en sin fot,
klotet käglorna slår mot;
hör du dunsen av hans klot
uti bergen skallar?

I en lövsal kring ett stop
några bussar skratta,
ropa trumf, och allihop
uti stopet fatta;
somliga med sträckta ben
sova gott och snarka ren,
vila huvud mot en sten
på en blomstermatta.

På den klippan, där vid strand,
själv kinesen prålar,
bildar av en näva sand
skönsta blomsterskålar;
uti leret brännes in ,
en Apelles pensel fin.
Ulla Winblad, min cousine!
ser du, hur jag målar?

Såg du nu Marieberg,
så se längre neder;
med en gul och bleknad färg
sig ett tjäll utbreder.
Fönstren glittra, kännen I
ej salpetersjuderi?
En gång, Ulla, raljeri!
palten dit dig leder.

Fällom lodet på vårt djup,
gäspa ej och nicka,
sov ej, öppna flaskan, sup,
bjud mamsellen dricka!
Vakna, Movitz, ser du ej
Lazari palats, så säg?
Akta näsan du på dig,
för var vacker flicka!

Tornens spetsar blänka ren,
kors och tuppar glimma,
morgonrodnans klara sken
syns i vattnet strimma.
Barnet leker glatt vid strand,
samlar stenar i sin hand,
slungar stenen dit ibland,
där som gässen simma.

Lossa tågen, seglen fäll,
ren syns Skinnarviken,
med dess kojor och kastell,
branta berg och diken.
Under små kolsvarta tak
gnälla pumpar, eld och brak,
hästen sträcker foten spak,
gnäggar, rädd för spiken.

Med sitt klappträ ner vid strand
pigan står så kåter,
knyter till sitt förklädsband
och sin barm upplåter;
barbent hon på bryggan står,
räknar slagen klockan slår,
flitigt sig på benet klår,
svettig, sur och våter.

Allstäds gott, men hemma bäst!
Sakta, lät oss unna
vattukörarn med sin häst
välva om sin tunna;
kärlet glittrar, hjulet går,
sprundet sprutar, hästen slår.
Om den prakt för ögat står
sjunga de som kunna.

Jeppe tutar, trumman går,
böneklockan klämtar;
sotarn svart i skorsten står,
visslar, sjunger, skämtar;
bagarn sina korgar kör,
smeden ren sin slägga rör;
ren båd’ knekt och granadör
vid geväret flämtar.

Skyndom dit vår hydda finns,
gömmom not och flöte;
stöt uti basun, och minns
detta glada möte!
Farväl, Jörgen, Truls och Hans!
Farväl, flickor, spel och dans!
Ulla tog sin myrtenkrans
i Neptuni sköte.

Norström stjälper sin peruk
av sin röda skalla,
och min Ulla, blek och sjuk,
lät sin kjortel falla,
klev så bredbent i paulun;
Movitz efter med basun:
maka åt dig, Norström! Frun
hör ju till oss alla.

Facebook
Twitter
Pinterest
WhatsApp
Email
Print

Andra har även tittat på

Ballongvisan

Vi alla vårt brudpar vill hylla,när de denna dag blivit ett.Med sång hela salen ska fyllas,för käraste brudpar vi sett.Brudpar,

Läs mer »

Färgdrama

Maos lila röda det gula fick.Många därav fick sin snedögda blick.Snedögd det blir även jag säger frunefter två vita och

Läs mer »

Fira bröllop

Fira bröllop i vacker kyrkatrohetslöften varandra ge.Känna glädje och kraft och styrkaoch gemensamt till Herren be.Det ger näring åt kärleksflammanatt

Läs mer »

Trolldrycken

När nubben är upphälld och glittrar som pärlori alla de immiga glasenDå sjunger vi glada för alla som lyssnarde vackraste

Läs mer »

Måsen

Det satt en mås på en klyvarbomoch tom i krävan var kräke’. Och tungan lådde vid skepparns gom och skutan

Läs mer »

Vin vin

Vin, vin gör blodet lätt värmer och livar upp på alla sätt. Sinnet blir ungt och blicken ljus festsorlet stiger

Läs mer »

Karl den tolfte

När Karl den tolfte vid Fredrikshald skulle strida,han fick en kulknapp i huvet på vänster sida.Så det blev aldrig nån

Läs mer »

Lackalänga

Uti Lackalänga är det sorgeligt, där är det sorgeligt, där stänger kiosken tidigt. Uti i Lackalänga är det sorgeligt, där

Läs mer »

Fordom odlade man

Fordom odlade man vindruvsranka,av vars saft man gjorde ädelt vin.Nu man pressa saften ur en planka,doftande som äkta terpentin.Höj din

Läs mer »

Om du var vaken

Återigen gryr dagen över ditt bleka nylle.Nu flyr den ljusa natten då du dig fyllde.All sprit, den lämnar kroppen som

Läs mer »

Raj, raj

Om vi inga texter kunnasjunger vi blott denna bit:Raj Raj Raj Raj Raj Raj Raj Raj.Bara vi får dricka sprit.

Läs mer »

Dåne liksom åskan

Dåne liksom åskan bröderhögt vår fosterländska sång!Pulsen brinner, hjärtat glöder;marsch framåt ännu en gång.Sången ädla känslor föder,hjärtats nyckel heter sång.Må

Läs mer »

Kräfta skön

Kräfta, kräfta, kräfta, kräfta skön,omkring dig blir kvällen, rena karusellen.Honorna är stora och hannarna små,skala på, skala på, och låt

Läs mer »

Skala först

Små nubbarna,små nubbarna,är lustiga att ta.Små nubbarna,små nubbarna,dom vill vi gärna ha.Ej röra, ej röra,nej, skala kräftan förstoch sedan, och

Läs mer »