Så tåga vi tillsamman bort
mellan Jämtlands gröna ängar
bort mellan nyland, som prunka
fulla av bröllopsblomsters prakt.
Så skåda vi med gamman hän
över berg i blåa fjärran
hän över sjöar, strömmar, skogar
jämt kring bygder på vakt.
|: Fagert är landet som blev
vår lott och arvedel
så firom dess fägring nu
med sång och stråkars spel.
Tändom ånyo det hopp som våra fäder närt!
För slit och mödor av fröjd och sol
ett mått oss beskärt. 😐
Till midsommarsillens smaker vi tar oss en huttPå gummor och alla gubbar den sätter sån spruttJa nubbe så god i
När augustimånen full,står som gull, står som gull.Fylla vi med kräftor full,vår kastrull, vår kastrull.Sedan bänkas vi tillsammanoch med mat
|: Riddare ikring runda bordet,drickom ur, ty vårt vin är gott. 😐Drickom ur, ja, ja, ja,drickom ur, nej, nej, nej,drickom
Kräftan är sig lik,den är kokad i en fabrik.Snapsen står här klar,kräftor på faten vi har.En snaps till varje klo,det
När helan man tagit och halvan vill dricka,det känns som att kyssa en nymornad flicka.Ju mera man får desto mer
Bröllop råder, tyst det är i huset, tyst i huset.Allting jäktigt, kaffevattnet fruset, vattnet fruset.Istapp istapp, ise ise istapp, is
Mors lilla Olle i skogen gick. Leta bland furorna, fast han ej fick. Sågade sju och en halv och drog
Grannens skithus har ramlat omkulloch vårat det står där och lutarSå häll nu ner en suplångt ner i halsens djupsen
Du skall inte tro du blir brötfullifall inte du sätter fartpå flaskan och tar några snapsarför då kommer luckorna snart.Så
Mera brännvin i glasen, mera glas på vårt bord, mera bord på kalasen, mera kalas på vår jord. Mera jordar
Hur man än sig vänder har man röven bak, röven bak, röven bak. Hur man än sig vänder har man
Se Helan den står och väntar att vi den ska ta.Ej finnes en dryck på jorden som smakar så bra.Den
En man som hette Theobald Thor, han var en skicklig tamburmajor, succen han gjorde var alltid stor, när han snurra
:/: Tänk, om man hade lilla nubbenuppå ett snöre i halsen :/:och kunde dra den upp och nerså att den
Supen den rinner längs strupen framden värmer och gör att det fest blir med glamoch äta sin kräfta med smak
Tussan lull, utav brännvin blir man full,å’ slipsen man doppar i smöret.Och näsan den blir röd,och ögonen får glöd,Men tusan