Vi tar några stadiga supar,
så där så det hoppar och far.
Det smörjer båd tarmar och strupar,
och alla organ som vi har.
Det spritter så härligt i kroppen,
och mer desto flera vi tar,
och tankarna surrar i knoppen,
i fall några tankar vi har.
Vi tar några stadiga supar,
så där så det hoppar och far.
Det smörjer båd tarmar och strupar,
och alla organ som vi har.
Det spritter så härligt i kroppen,
och mer desto flera vi tar,
och tankarna surrar i knoppen,
i fall några tankar vi har.
Återigen gryr dagen över ditt bleka nylle.Nu flyr den ljusa natten då du dig fyllde.All sprit, den lämnar kroppen som
Punschen kommerPunschen kommerljuv och svalGlasen immaljusen glimmai vår sal.Skål för livets skönaSkål för evig vårInga sorger finnas mernär punschen vi
Skön sommar med värme vi hylla,med sprit kan man tiden förgylla,med mat våra magar vi fylla,man ledig är och full
Till nubben så tager man sill, fallera,men också ansjovis, om man vill, fallera,och om man är ovissom sillen är ansjovisså
Rönnerdahl han skuttarmed ett skratt ur sin säng.Fastnar i sitt lakan,slå näsan i sängstolpen.Rullar ner på golveti en våghalsig svängslutar
Skål för den som lyssnar fast du inte pratar rentSkål för den som stöttar när det blivit väldigt sentSkål för
Än kan vi skilja på tak och golvTvå gånger sju och en halv är tolvTvå gånger fem är sjuHur i
Ekorrn satt i tallenbryggde lite planksaft.Därav blev han knall menöverfylld av mankraft.Hoppa han till stugan så,våldtog kattan och gick påmed
Sant va dä, ingen dricker. Drick, käre bröder! Skåder glasenom på bordenom i krogenom! Betraktom stopenom på hyllomen inom skåpdörrenom!
Kräftan lyser i karottenoch den största finns i botten.Dit vi ska ner, tills att vi servem som till sist haver
Det borde va’ mer tradition omkring drycker.Nu styrs det för mycket av trendiga nycker.Som Yoghurt-dryck, is-te och smoothies och läsk!Jag
Mossbelupen hyddastår vid Hecklas fot,höga granar skyddaden mot stormens hot.Men därinne sorgsna minnestormens hand en ros bröt av,än på strand
Per Henrik Ling är en riktig skräck,I hjärnan brukar han spöka.Han ryter: ”Armarna uppåt sträck!”Men vi vill mycket hellre kröka!
Utanför vet ingen om, allt som vi faktiskt vet,”Ja, men brukar inte vetenskap, va lite mer konkret?”Vi ser och fattar