Till nubbar så tuggar man sill

Jag längtar till Italien, till Italiens sköna land,där små citroner gula, de växa uppå strand,där näktergalar drillaallt uti dalen stilla,och snäckorna så röda, de lysa uppå sand. Jag längtar till Italien, där palmerna de ståså doftande och höga med gröna blader på,där gossen spelar lutainvid sin flickas ruta,när aftonstunden kommer med många stjärnor små. Jag drömmer om Italien vid skymning i vår bod,där kryddor sällsamt dofta bland lådor och bland lod.Jag ser i mina drömmarde silvervita strömmarmed tusende gondoler uppå den klara flod. Jag tycker, att jag ser, hur i månens milda skenjag vrickar fram gondolen på böljan, klar och ren,och hur i aktern sitter,beglänst av stjärnans glitter,en späd italienska med röst så ljus och len. Hon sjunger om Italien, om Italiens sköna land,där små citroner gula, de växa uppå strand,där näktergalar drillai dalen, mörk och stilla,när solen sjunker ner bak Vesuvius’es rand.

Nu ska vi dricka långsamt.Nej, va´ fan vem var det som så korkat sa.Ingen vill dricka långsamt.Jag vill snabbt bli

Ingen har det så bra som jagIngen har det så bra som jagFörutom min bror som så vitt jag vetligger

Vem sade ordet skål här vid bordet,viskningen hördes vida omkring.Fattom kristallen, nubben en kall engår oss i skallen kling.Skål alla

Ett litet glas till maten,vår törst den är så stor.Nu nalkas det en nubbe,i frostad flaska bor.Med bild och livlig