Det satt en älg i en klyvartopp
Förklädd i älgjaktens månad
Han var befjädrad till horn och kropp
Och skepparn blev smått förvånad
“Jag är en mås, goa skepparn” ljög den
förklädda älgen, därefter flög den
Mjukt föll han sen
på skepparen.
Vem sade ordet skål här vid bordet, viskningen hördes vida omkring. Fattom kristallen, nubben en kall en går oss i
Gräv ur tundran två dussin potäter, låt dem jäsa uti fjorton dar. Modersmjölken för ryssar och sovjeter brännes i babushkas
Har du glaset fullt? Låt oss tömma ur!Kräftan kräver det, skål för dessa djur!Helan går så lätt,Halvan kommer tätt,och snart
Sköna maj, välkommentill vår bygd igen!Sköna maj, välkommen,våra lekars vän!Känslans gudaflammaväcktes vid din ljusning;jord och skyar stammakärlek och förtjusning;sorgen flyr
Ljuva Bohuskustger semestern glädje och lust.Sommaren är härmed vatten och båtar och skär.Se havet rullar in,höj ditt glas nu med
En kylig sup sup supen sup jag styrdemot gapets gapande gapande gapSaliven yrdeOch tungan krullade krullade signär supen rullade rullade
På lingonröda tuvor och på villande mo,där furuskogen susar susilull och susilo.Där kan du se dem en och enoch stundom
Krök armen i vinkel!Här vankas det finkel.Här finkas vankel och vanka finkel,och kröka armen i vinkel.Här vankas det finkel!
Om man bara tar en smutt, smutt, smuttUtav denna lilla hutt, hutt, huttHar man ganska mycket kvarMen se den som
Uti vår hage där växa blå bärKom hjärtans fröjdVill du mig något så träffas vi därKom liljor och akvileja, kom
Gamle kvartingKamrat i finrums-skänkenGamle kvartingLiksom på A-lagsbänkenDu behandlar alla likaBåde fattiga och rikaDu njuts på tagel och schäslong Gamle kvartingDu
Ryktet går, att vi har alkoholbesvär Ryktet går, sjung hopp fallerallan lej Och den som inte ryktet tror, han heller
Bland riter sakrala och dito profana att sjunga till snaps är en inrotad vana men utrotad snart blev väl männ’skan
Guantanamera Vi bakar kukar av lera Dom torka i solen Vi drar dom upp under kjolen Guantanamera Vi bakar många
Nu är det jul igenOch nu är det jul igenOch efter nu så kommer sedan.Men det var inte sant,Nej, det
När nubben är upphälld och glittrar som pärlori alla de immiga glasenDå sjunger vi glada för alla som lyssnarde vackraste