Alla:
Vi idag hört bröllopklockor ringa
för vår brudgum och hans söta fru.
Och en hyllning nu vi vill dem bringa
med vår allra skånska stämmas ljud.
Vi Er båda all den lycka önskar
som i denna världen önskas kan.
Och vi hoppas kärleken skall grönska,
alltid framgent, ljus och ren och sann.
De ogifta damerna:
Våran EVA vilken jättelycka
som idag din egen blivit har.
Du ska veta att vi alla tycka,
att din ADAM är en stilig karl.
Du för oss idag har visat vägen
till lycksalighetens sköna värld
och vi dröja säkert ej på stegen.
Mycken lycka vid Er egen härd.
De ogifta herrarna:
Kära ADAM att du bara vågar
lämna från dig makten som du gjort.
Det är farligt, men ditt hjärta lågar
du som varningsord ej aktat stort.
Varje kväll så får du stanna hemma,
inte glädjas mer uti vårt lag.
Vi tro ungkarlslivet är det sanna,
så vi väntar än ett litet tag.
De gifta damerna:
Kära EVA, tag nu med detsamma,
alla tömmarna uti din hand.
Och vi hoppas att din snälla mamma
ger dig några goda råd ibland.
Hur en karl skall skötas föra att bliva
snäll och undergiven mot sin Fru.
Mannens fel vi vill ej här beskriva,
att de finns där det förstår nog Du.
De gifta herrarna:
Kära ADAM, om du bara visste
vad sorts hamn den äkta hamnen är.
Vi vet säkert att Du tagit miste
om du tror att allt blir vilsamt där.
Du får torka disken, Du får damma
Du får bädda sängen – laga mat.
Aldrig mera får Du som där hemma
men det var ju så Du ville ha´t.
Alla:
Må Ni nu i fröjd och väldig gamman
bygga upp Ert eget lilla hem.
Må Ni alltid lyckligt leva samman
ej blott två – nej kanske fyra, fem.
Vi ska nu de ungas lycka fira
uti sång och tal i denna dag.
Och en krans av varma tankar vira,
för de två ett leve och HURRA!!!