Käraste bröder, systrar och vänner,
si Fader Berg han skruvar och spänner
srängarna på fiolen
och stråken han tar i hand.
Ögat är borta näsan är kluven
si hur han står och spottar på skruven
ölkannan står på stolen,
nu knäpper han lite grand.
V: cello — Grinar mot solen
– , , – — Pinar fiolen
han sig förvillar, drillar ibland.
Käraste bröder dansar på tå,
handskar i hand och hattarna på.
Si på jungfru Lona,
röda band i skorna,
nya strumpor himmelsblå.
Jag var full en gång för länge se’n
Jag var full en gång för länge se’n på knäna kröp jag hem varje dike var för mig ett vilohem.