I lingonröd stuga i Kronobergs län Där furorna susar på mon Och bönderna svär över stenhård morän och håller sig stadigt till tron. Där läser man Luther och tar sig en sup, och brinner i andens domän. Betänk, käre vän, även du har ett djup Låt luttringen komma dithän!
Vin är gudagott att dricka ack, vad vindrycken dock är skön. Dricka vin med älskad flicka bättre än likören grön.
En grann liten kräfthona låg på ett fat,dill-dilleri, dill-dillera,och hon tänkte på livet hon levat i spa’t,dill-dilleri, hurra.Och livet hon
Våren är kommen, på sina kransarängarna binda himlen är blå,pilträden bära gullgula fransar,tuvorna vagga ljusalver små. Bäckarna brusa,vindarna susa,böljorna glittra,fåglarna
Vaktmästaren och professorn dom skulle byta lönegrad då blev professorn ganska ledsen men vaktmästaren blev glad.
Vill ni era strupar fukta,bomfalleri o´ bomfallerallalåt er några glasrör buktabomfalleri, fallerallanlej.Köp er sen ett primuskökbomfalleri, fallerallanlej.Hugg i.Sätt pannan på
Se som sädesfälten böja sig för vinden,står nå’n liten djävul däroch böjer dem tillbaks!
När kräftorna ligger där framför oss,när tanken till brännvinet far.När alla vi frossare släpper loss,när törsten är redo och klar.När
Till en stad jag är på vandring,synden där är utanför.Livets träd står där i blomning,där som rosor aldrig dör.Där skall
//: Tänk om jag hade lilla supenuppå ett snöre i strupen :// Jag skulle dra den upp och ner,så att
Du ska inte tro det blir sommar,ifall inte nån är publik.Och sitter på dragiga bänkaroch lyssnar på barnens musik.De gör
Lille Olle skulle gå på disco,lille Olle hade ingen sprit.LilleOlle skaffa lite hembränt,lille Olle gick uppå en nit. Refr:La-lalla-la-la-la-la-lala-lalla-la-lala-lalla-la-la-lalla-lal-la-la Lille
Kräftor kräver ju små nubbarKräftor kräver ju små nubbarEn liten snaps, till varje klo,det är för strupen en lisa. Så
En kulen natt, natt, nattmin båt jag styrdepå havets vågade, vågade vågså skummet yrde.Och vart jag sågade, sågade, sågpå havets
Det var en lindansare med skräck för att falla,men ett par supar se’n höll han nerverna kallaEn gång så föll