Vi fattar med stadiga händer,
vårt iskylda stelbenta glas.
Och nubben i magen vi sänder,
så gör vi på alla kalas.
För kräftan nu glaset vi höjer,
och gläder oss åt kvällens klo.
Nu nackarna bakåt vi böjer,
tar nubben – och tar det med ro.
Ni är fan bäst
En resa var mot Skåne,Långt bort från trista gamla liv.Där kunskap är oändlig,Och alla känslor har för evigt bytits ut.