När månen vandrar sin tysta ban,
och tittar in genom rutan.
Då tänker jag att på ljusa dan,
då kan jag klara mig utan.
Ja, jag kan klara mig utan måne,
men utan Renat och Skåne.
Det vete fan. Det vete fan.
Framför oss på bordet
Framför oss på bordetstår nubben klar och kall.Den rinner genom strupensom Niagaras fall.Så höj då pokalen din, min vän,och i