Det vackraste jag vet
är en skål med kokta kräftor
och en yvig kvist med dill
och en isad snaps därtill!
Det vackraste jag vet
är en imbelupen jungfru
och kräftans klo till det
är det vackraste jag vet!
På kalaset,höj nu glasettill din första skål.För nu ner i strupenkommer nubbesupen.Så till sillen,kom en till en.Skål igen, gutår.
En grann liten kräfthona låg på ett fat,dill-dilleri, dill-dillera,och hon tänkte på livet hon levat i spa’t,dill-dilleri, hurra.Och livet hon
Trots att brännvinsskatten nått den höjd den nått,vi för katten blir i hatten av nåt vått!Glasen fatten – glöm ej
Det satt en mås på en klyvarbom och tom i krävan var kräket. Och tungan lådde vid skepparns gom där
Jag äter fem kilo socker om jag ska på festoch dricker en massa vatten som blandats med jästsen skakar jag
Ingen mer sprit, nu ska jag vara vit.Jag kämpar och står i,tar tag och slår mig fri. Ingen mer sprit,
Den första den river, i halsen besvärligt.Den sista kan ge dig, baksmälla förfärligt.Problemet kan lösas helt lätt, resolut.Den första och
Jag var ganska nykter när jag nyss kom hit,men nu ska jag dricka ädel akvavit.Och så fort jag fått en
Kräftor kräva dessa dryckersom ger festen gasDärför vi på armen knycker,höjer våra glasSkåla uti vattenvore trist som kattenNej, go’ vänner,törsten
Utav kräf-, utav kräf-, utav kräftors spadBlir man häf-, blir man häf-, blir man häftigt gladMen det är rätt saltMan
Stora glas och stora nubbar det är något för svenska gubbar Hej hopp, vi säger inte stopp vi skall nubba
Rullan går på Bomans vind.Rullan går, rullan går.Kjolar upp och kuken in.Rullan går, rullan går.Rullan går över stenar och stubbarKuken
Brännvin in och brännvin utoch brännvin är det bästaoch fan tar den som brännvin haroch inte bjur sin nästa.
Jag sjunger till positivets tonerEn sång om kärlekens ljuva zoner,En sång om kärlek och hopp och troI Apladalen i Värnamo.