Solljuset stiger ur havet,
spelar i koppar och glas,
Stockholm i gryningen strålar
som var hon en gyllene vas,
med blommor från Östersjöns stränder,
med ängsört från ekarnas sal,
en skönhet på urbergets stränder,
Mälarens ljuva vestal.
Stockholm i mitt hjärta,
låt mig besjunga dig nu,
åldrad i ungdomlig grönska,
öarnas stad, det är du!
Av städer jag känner i världen
är du den stad som fått allt.
Genom Mälarens kärlek till havet
en blandning av sött och salt.
Solljuset dansar på fjärden,
det glittrar för stort och för smått,
för träkåken uppe på Söder
men även för Konungens slott.
Det porlar i fiskrika strömmar,
det valsar i Mälarens famn,
det skymmer och skänker oss drömmar
sjungandes sjöstadens namn.
Stockholm i mitt hjärta…
Skymningen kom i en smekning
av kvällsbrisens skälvande hand.
Nu rodnar solen i fönstren
på Söder och Norr Mälarstrand.
Säj, hör du musiken och skratten
från Djurgården och Gröna Lund,
en lovsång till Stockholm i natten
från skärgårdens vikar och sund.
Stockholm i mitt hjärta…