Vem sade ordet skål här vid bordet,
viskningen hördes vida omkring.
Fattom kristallen, nubben en kall en
går oss i skallen kling.
Skål alla vänner som kommit hit,
känn er som hemma, ta er en bit.
Nu lilla hutten, som går i kaputten,
skål hela tutten ’kling’.
Fira bröllop i vacker kyrkatrohetslöften varandra ge.Känna glädje och kraft och styrkaoch gemensamt till Herren be.Det ger näring åt kärleksflammanatt
|: En vigselring, en vigselringdä ä ett höl mä gull umkring. 😐Å ä dä inget gull umkringdå ä dä ingen
När jag får sill i magen föds en längtan,att få den nedsänd badande i spritoch för att hjälpa den uti
Ingen dyster prästslusk klandra vårt manér.Varje hög protestpust tystas genast ner.Folk från västkust, har ni mest lusttill en festdust, drick
Kräftor ätas uti sen augustikväll.Strupar vätas med nånting ur en putäll.Lyften glasen klara basen, så i stämning vi kan bli.Kräftkalasen
Vi gingo ned till Röda havet. Vi lågo i där minst en kvart. Men inte blev vi röda av’et, men
Vi har sjungit för helan i falsett och i basoch nu väntar en halva uti våra glas.Kanhända det retar en
Dåne liksom åskan bröderhögt vår fosterländska sång!Pulsen brinner, hjärtat glöder;marsch framåt ännu en gång.Sången ädla känslor föder,hjärtats nyckel heter sång.Må
Lusse Lelle, Lusse Lelle. Elva nätter före jul.Lusse Lelle, Lusse Lelle. Elva nätter före jul.Nu äro vi hitkomna så näst
Du skall inte tro du blir brötfullifall inte du sätter fartpå flaskan och tar några snapsarför då kommer luckorna snart.Så
I Medelhavet sardiner simmar. Apu, apu, apu, apu. Men i mitt hjärta där simmar du. Apu, apu, apu, apu. In
Det var en tvilling av det siamesiska slagetsom ej tog färre än tvenne supar i taget.Han Helan tog för att
Nu jag sjunga vill en sång om när jag var ung en gång och besökte Finska Mässan uti Purkka. Uti
Nu vi tar en redig sup,Helan går, Helan går.Sänker den i magens djup,Helan går, Helan går.Härligt är med stora nubbar,för
Men var är den – förra supen?Den stod här – för en minut se´nAldrig får man – så det räckerJättegod
Det satt en mås på en klyvarbom och tom i krävan var kräket. Och tungan lådde vid skepparns gom där