Ta nu djupa klunkar, sjung och drick, var glad.
Innan gänget lunkar på festprisseparad.
Vad gör väl det om våra ben
då vingla lätt, på gatans sten,
när vi beger oss hem.
Vi undrar blott till vem.
Det satt en mås på en klyvarbom och tom i krävan var kräket. Och tungan lådde vid skepparns gom där
För sommaren är både kort och kass,och regnet det smattrar på Sjöbloms dass.Men nu är den här!
Stänk utav sälta och doft utav dill.Lyktor som lysa i höstkvällen still.Sorl utav röster och klirr utav glas.Tiden är inne
Nu har vi fest här i vårt huskräftan är kommen, vi tar oss ett rus!Flaskor och glas, folk i extas,
När jag stämmer i med min visa om hundenoch folk sjunger med, oh jag njuter av stundenJag blir helt berusad
Jag vill förtälja, om en högst förunderlig man.Han var den första, som den lilla supen uppfann.Han tog fram potäter,sånt som
Kräftan är ett litet djur,vi tackom nu så gärna,som bör sitta uti bur,med klorna kan hon spjärna.Ingen dager synes än,lyktorna
Joachim uti Babylonhade en hustru Susanna.Töm vår kanna, töm vår kanna;skål för dess person!Joachim var en genomärliger man,frun lika ärliger
Om man bara tar en smutt, smutt, smuttUtav denna lilla hutt, hutt, huttHar man ganska mycket kvarMen se den som
Tuppen gal med lungor fulla”Vem har tagit bort min pulla ?”Pulleping, Pullepäng”Nu har jag ingen att purra” Nu får ingen
Blommande sköna dalar,hem för mitt hjärtas ro!Lummiga gröna salar,där vår och kärlek bo!Soliga barn av luft och ljus,o, jag förstår
Krök armen i vinkel!Här vankas det finkel.Här finkas vankel och vanka finkel,och kröka armen i vinkel.Här vankas det finkel!
Vi alla vårt brudpar vill hylla,när de denna dag blivit ett.Med sång hela salen ska fyllas,för käraste brudpar vi sett.Brudpar,
Jag längtar till Italien, till Italiens sköna land,där små citroner gula, de växa uppå strand,där näktergalar drillaallt uti dalen stilla,och snäckorna så röda, de lysa uppå sand. Jag längtar till Italien, där palmerna de ståså doftande och höga med gröna blader på,där gossen spelar lutainvid sin flickas ruta,när aftonstunden kommer med många stjärnor små. Jag drömmer om Italien vid skymning i vår bod,där kryddor sällsamt dofta bland lådor och bland lod.Jag ser i mina drömmarde silvervita strömmarmed tusende gondoler uppå den klara flod. Jag tycker, att jag ser, hur i månens milda skenjag vrickar fram gondolen på böljan, klar och ren,och hur i aktern sitter,beglänst av stjärnans glitter,en späd italienska med röst så ljus och len. Hon sjunger om Italien, om Italiens sköna land,där små citroner gula, de växa uppå strand,där näktergalar drillai dalen, mörk och stilla,när solen sjunker ner bak Vesuvius’es rand.
Den lille fyr med den store næse,kan ikke skrive og ikke læse.Men drikke brændevin og spille kortog kysse pigerne, kan
Hur länge ska på borden den lilla halvan stå? Ska snart höras orden: Låt halvan gå, låt gå! Det ärvda