Vi fattar med darrande händer,
vårt iskylda stelbenta glas.
Och nubben i magen vi sänder,
så gör vi på alla kalas.
För kräftan nu glaset vi höjer,
och gläder oss åt kvällens clou.
Nu nackarna bakåt vi böjer,
tar nubben – och tar det med ro.
Se supen väntar i glaset,
den väntar så kall och så klar.
vad vore väl hekla kalaset
ifall inte supen vi har.
Den tas både arla och särla
och den smakar jämt lika bra,
och därför så tar vi vår pärla
och skålar med varann hipp hurra!
Se lilla nubben han väntar
Han står där i glaset och ler.
Ha minner om stormande fester
på gamla och goda manér.
Han slinker så lätt genom strupen
till magen och värmer så skönt,
till magen där redan hans bröder
ett vänligt mottagande rönt.
Se lilla snapsen han blänker
han står där i glaset och ler.
De ljuvaste tankar han skänker
och skönt skall han snart rinna ner.
Så vänner, ert snapsglas nu tagen,
en skål för den härliga saft
som värmer så skönt ner i magen
och skänker den darrige kraft.
Toisille jallu on juhlaa
toisille rommi pras on
Kolmas taas aikansa tuhlaa
konjakkinautintohon.
Mutt’ kaikille on Koskenkorva
juoma paras ja virkistävin
Ai ai ai ai ai Koskenkorva
meidät mukaansa tempaisikin!