Punschen, punschen,
rinner nerför strupen,
ner i djupen.
Blandas, konfronteras där med supen,
där med supen.
Gula droppar,
stärker våra kroppar,
Punsch, Punsch, Punsch!
Punschen, punschen,
rinner nerför strupen,
ner i djupen.
Blandas, konfronteras där med supen,
där med supen.
Gula droppar,
stärker våra kroppar,
Punsch, Punsch, Punsch!
Din klara sol går åter opp.Jag tackar dig, min Gud.Med kraft och mod och nyfött hoppjag höjer glädjens ljud. Din
Nu fattar vi glasen och tar kalla supen.Låt malört och Skåne försvinna i strupen.En sup till en kräfta det smakar
Ikväll tar vi avsked av frökenåt ungkarl’n vi säger adjöken.Av dem ser vi nu inte röken.De blivit Herr och Fru,
Haps, haps, haps, nu skal vi ha’ snaps. Snaps det skærper appetitten, og det krilrer ned på midten. Haps, haps,
Säg det med ett leendeoch med en nubbe i ditt glas.Detta vårt beteendedet passar bra uppå kalas.Du blir som solsken
Imbelupet glaset står på bräcklig fot– det är ingenting att luta sig emot.Så för fasenhäll i glasenmen ta stöd mot
En kall ruskig höst, kom vinden från öst,och medförde strom och dimma.Å då tyckte jag, att lämpligt va´att lära min
I en sal på lasarettetdär de vita sängar stårlåg en liten bröstsjuk flickablek och tärd med lockigt hår. Allas hjärtan
Han hade håvat några kräftorjust när sjön ligger blå och still.Och sedan plocka’ han dagarna eftersmå kvistar av grannens dill.Han
Den första gång jag såg dig, det var en sommardagpå förmiddan, då solen lyste klar,och ängens alla blommor av många
Lilla, lilla nubben klättrar i en fart, upp ifrån magen, som ej visat klart. Ner kom ölet, bubblade och ven.
Dom nubbarna, dom nubbarnaär lustiga att ta.Dom nubbarna, dom nubbarnadom vill vi gärna ha.Ej röra, ej röra, nej skala kräftan
I denna ljuva sommartidGå ut, min själ, och gläd dig vidDen store Gudens gåvor.Se, hur i prydning jorden står,Se, hur