Din klara sol går åter opp.
Jag tackar dig, min Gud.
Med kraft och mod och nyfött hopp
jag höjer glädjens ljud.
Din sol går opp för ond och god,
för alla som för mig.
O må jag så i tålamod
och kärlek likna dig.
O må jag ock med flit och dygd
och måtta i begär
än kunna glädjas i ditt skygd
var dag du mig beskär.
Då skall jag, trygg i råd och dåd,
till dig, o Fader, fly
och än förnimma att din nåd
är varje morgon ny.
En punkrockare han bor i staden,han krockar pungar mest hela dagen.Han krockar stora han krossar små,han krockar några så de
Kräftorna sköna, dillkronor gröna,lyser så grant bland blommor och bla’r.Nubbarna ila, finna ej vila,förrän i magen störtvågen far.Gläd dig min
Corona i Uppsala ändrat på livet.Att njuta av forsfärd är ej längre givet.Men ”geting” i glaset till valborg tar vi.Och
Jag ska ha roligt tills morgonen gryr.Äta och dricka och om jag blir yr,gör ingenting, jag har lovat i dag,att
Se Helan den står och väntar att vi den ska ta.Ej finnes en dryck på jorden som smakar så bra.Den
Ser du stjärnan i det blå?Ta en sup så ser du två.Tar du mera, ser du flerastjärnor små. –
Jag sjunger till positivets tonerEn sång om kärlekens ljuva zoner,En sång om kärlek och hopp och troI Apladalen i Värnamo.
Från kräftbordet hörs ljuva stön – falleraHär frossar vi i stjärt oavsett kön – falleraVi suga liksom slickaförst en pojke
Hur länge ska på borden den lilla halvan stå? Ska snart höras orden: Låt halvan gå, låt gå! Det ärvda
Åsså kommer det en tutinggenom luften som ett reaplanOch det träffar som en snytingmitt i käften under röda kranStörtar ned
Vill ni edra strupar fukta,Bomfalleri, bomfalleralla,låt er några glasrör bukta,bomfalleri, fallerallanlejKöp er sen ett primuskök,bomfalleri fallerallanlej Hugg i.Sätt pannan på
Nu den stora dagen är inneSom länge och helt fyllt vårat sinneErt bröllop vi hålla i minneOch sjunga var vi
Nu ska vi äta kräftor här, för det vi nu vill skålaoch ni som inte sjunga kan – ja, ni