Solen den går upp och ner,
och snapsen den går ner.
Ju mer vi är tillsammans
Ju mer vi är tillsammans, tillsammans, tillsammans.Ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi blir.För mina vänner är dina vänner,och
Solen den går upp och ner,
och snapsen den går ner.
Ju mer vi är tillsammans, tillsammans, tillsammans.Ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi blir.För mina vänner är dina vänner,och
Att vara nykter en lördagjag tror knappt att det gårFör det ligger en krog på varenda gata jag gårJag sätter
Du ska inte tro du får RosenbadIfall inte jag håller medFör jag ska bestämma och vet du vadDet här blir
Mera brännvin i glasen, mera glas på vårt bord, mera bord på kalasen, mera kalas på vår jord. Mera jordar
Än kan vi skilja på tak och golvTvå gånger sju och en halv är tolvTvå gånger fem är sjuHur i
Rabbemos å spegefläsk panntofflagröd med knudor, fläskasvålar, grisatassar, prinsakorv med snudor Fittamadar, sillarumpor, sylta med röbedor, äggakaga, revbensspjäll Luad ål
Nubben go’a, nubben go’a var här, men försvann! (Nubben tages) Efter en så’n stark en slår man lätt i marken.
De, de, de, de, de, de,de, de, de, de, de, de,det brukar aldrig klicka.När på en fe, fe, fe, fe,
|: Gubben Noak, gubben Noakvar en hedersman. 😐När han gick ur arkenplanterade han på markenmycket vin, ja mycket vin, jadetta
Sån är spriten, ja sån är spritenSå mycket brännvin finns det härDen sup man ratar, den tar nån annanSå ta
Kors i allsin dar, har du brännvin kvar! Är du sparsam eller snål? SKÅL!
Min sup den har sin fyllning,Sin fyllning har min sup.O har den ej nån fyllning,Så e de ej min sup.
Brudparets välgång,glädje och framgång,nu skall de hyllas,som på brudpallen står.Kärlek som glöden,Trohet som döden,Ja, må dom levamånga lyckliga år. Klockorna
Raska fötter springa tripp, tripp, tripp!Mamma har så bråttom klipp, klipp, klipp!Juleklappar lackas in.Dörren stängs för näsan din.Det är bara
En liten fågel satt en gång och sjöng i furuskog. Han hade sjungit dagen lång men dock ej sjungit nog.
Amanda satt med en krans i håren,som ängel mild och som ros om våren.När Herman henne sin trohet svor.— men