När skämtet tar ordet vid vänskapens bord,
Med fingret kring glaset som dofta,
Så drick och var glad på vår sorgliga jord,
Vi glädjer oss aldrig för ofta.
|: Ty en blomma är glädjen i dag slår hon ut,
I morgon förvissnar hon redan.
Just nu när du kan hav en lycklig minut,
Och tänk på de kommande sedan. 😐
Vem drog ej en suck över tidernas lopp?
Dock sitt ej och dröm på kalaset!
Här lev i sekunden, och hela ditt hopp
Se fyllas och tömmas i glaset!
|: Här sörj ej för glaset om fullt så drick ur
Om tomt så försänd det att fyllas
Och minns allt det sköna och goda förut,
Se’n glädjen och nöjet må hyllas. 😐
Ty ägne vi först åt värdinnan en skål
vad vore vår fröjd utan henne?
Sen prise vi värden och särskilt hans bål
vad vore vårt mod utan denne?
|: Dem både förena ett glas och en sång
de själve sig skönt förente.
Med druvornas myrten blev skapt på en gång
vem ser ej vad himmelen mente? 😐
För övrigt må värden ge alltid nytt skäl
till ständig omsättning av glasen
och visa att rangen är nyttig likväl
till skålarnas mängd på kalasen.
|: Men förrn han är färdig med klang och harang
Vi skynde att självmante dricka
Och helge ett glas som är över all rang
en tysthet envar åt sin flicka 😐