Nu fyllas många magar små
av iskall renad sprit.
Men några kastar åter opp.
Det är invers aptit.
Nu fyllas många magar små
av iskall renad sprit.
Men några kastar åter opp.
Det är invers aptit.
Tomten han är klar nu,tar sig lite vin.Hoppar upp på bordet,väldigt piggelin.Ropar och hoppas alla får.ett riktigt härligt gott nytt
Uti min mage en längtan mig tär,kom hjärtans fröjd.Där råder en hungersom ropar så här:Kom kryddsill och kall potatis,kom brännvin
Vem e’ de’? Vem e’ de’? Vem e’ de’ som kommer där? Jo, skitåkar Anderssonskans käring, skitåkar Anderssonskans käring. Hon
Mossbelupen hyddastår vid Hecklas fot,höga granar skyddaden mot stormens hot.Men därinne sorgsna minnestormens hand en ros bröt av,än på strand
Kräftor kräva dessa drycker.Kräftor kräva dessa drycker.En liten snaps, till varje klo,det är för strupen en lisa. Så här gör
En stor, fin, kall tutingnu framför oss står.Vi önskar varandraett fint gott nytt år!
Lille Olle skulle gå på disco,lille Olle hade ingen sprit.LilleOlle skaffa lite hembränt,lille Olle gick uppå en nit. Refr:La-lalla-la-la-la-la-lala-lalla-la-lala-lalla-la-la-lalla-lal-la-la Lille
:/ Bär ner mig till sjön /: Jag känner att jag måste i. Och när du badat mig, så ska
Kräftor kräva dessa drycker någon saAlbert Engström vill vi minnas att det vaom än minnet sviktar vet videt som sas
Välkomna nu till en bröllopsfestoch väkomna till borden.Trivas skall brudpar och varje gästpå denna stora dag.Vi vill att glädjen skall
Brudparets välgång,glädje och framgång,nu skall de hyllas,som på brudpallen står.Kärlek som glöden,Trohet som döden,Ja, må dom levamånga lyckliga år. Klockorna
Ulla, min Ulla, säg, får jag dig bjudarödaste smultron i mjölk och vin,eller ur sumpen en sprittande ruda,eller från källan
En liten fyllehund på krogen satt,rosor på kinden – men blicken va matt.Läpparna små liksom näsan va blå.Bara jag kunde
Kräftans vänkrets samlats gladför att bevara traditionen,utav mord i dillkronsspad,rena masslikvidationen!Från Cyanokristalin, till Crestasiorubin,sugs den av med glättig min,ett led
På bordet står nubben och väntar,så sakta på munnen vi gläntar,men innan med andakt vi tar den,vi sjunga som sig