Till Österland vill jag fara,
Där bor allrakärasten min.
Bortom berg och djupa dalar
Allt under så grönan lind.
Jag där vill bygga en hydda
Där marken står ständigt så grön,
Och där träden äro prydda
Med blommor, som dofta så skönt.
De grönskas båd’ vinter och sommar
i lunden, där de stå,
Det ena bär muskotteblommor,
Det andra nejlikor små.
Där är ock en hage planterad
Efter ett högt förstånd,
Med trän och örter fomerad,
Som jag ej beskriva kan.
Jag måste ock icke förglömma
Den sköna kristalleflod.
De levande vattuströmmar,
Som fukta de trädens rot.
Och mitt uti en hage
där ståndar ett livsens blom
med tolv slags frukter å rade
och löven är helgedom.
Där står ock hälsobrunnen
en levande källa klar
vars like ej är funnen
som Salomo skrivit har.
Min själ, du göre dig redo
den gena vägen att gå
Över berg och torra hedar,
Förr’n natten faller oss på!
Jag sökte av allt mitt sinne
Och fann honom icke där.
Var skall jag honom finna,
Som själen haver så kär?