När punschen småningom är slut
och vår flaska blivit tom,
då vänder vi den upp och ner
till dess inget rinner ut.
/: Så slicka vi, så slicka vi
båd’ utan på och i
och finns det ännu något kvar
får det va’ till sämre dar. :/
När punschen småningom är slut
och vår flaska blivit tom,
då vänder vi den upp och ner
till dess inget rinner ut.
/: Så slicka vi, så slicka vi
båd’ utan på och i
och finns det ännu något kvar
får det va’ till sämre dar. :/
Man kan dricka vatten, mjölk och gammalt flott.Men vi vill ha sådant som är gott. Vi kan dricka brännvin, öl
Ser du stjärnan i det blå?Ta en sup så ser du två.Tar du mera, ser du flerastjärnor små. –
På långfredan står O.P. Anderson lik.Så trist men historien är trösterik.Vid påsktid ja då sker mirakel min vän.På påskdagen är
Gräv ur tundran två dussin potäter, låt dem jäsa uti fjorton dar. Modersmjölken för ryssar och sovjeter brännes i babushkas
Här i denna salfår ej stämningen vara skral.Strupen ska va’ klarty på nubben ju väntar envar.Drycken den är finja, den
Myggorna de dansa uti lyktans sken,månen nickar halvfull ur silverridåerna,allt är premiärklart, och plats är på scen,värden står och stammar
Stor-Stina satt på gärdsgår’n och sket,drängarna kom och titta.Stor-Stina blev förbannad och skrek:Har ni aldrig sett en… gärdsgård?
Gamla Nordsjön den svallar och brusarmen den ligger rätt långt härifrå’.Det finns annat i påsk som berusar.Vi tar en sup
Jag har aldrig vatt på snusenaldrig rökat en cigarr, halleluja!Mina dygder äro tusen,inga syndiga laster jag har.Jag har aldrig sett
I Medelhavet sardiner simmar. Apu, apu, apu, apu. Men i mitt hjärta där simmar du. Apu, apu, apu, apu. In
Vodka, vodka vill jag dricka, jag vill äta kaviar. //: Jag vill älska russki flicka, jag vill spy i samovar.
Våren är kommen, på sina kransarängarna binda himlen är blå,pilträden bära gullgula fransar,tuvorna vagga ljusalver små. Bäckarna brusa,vindarna susa,böljorna glittra,fåglarna
Vi har sjungit för helan i falsett och i basoch nu väntar en halva uti våra glas.Kanhända det retar en
Lilla, lilla nubben klättrar i en fart, upp ifrån magen, som ej visat klart. Ner kom ölet, bubblade och ven.
Så lunka vi så småningom, från Baccibuller och tumult när döden ropar: Granne kom, ditt timglas är nu fullt. Du