Små nubbarna,
små nubbarna,
är lustiga att ta.
Små nubbarna,
små nubbarna,
dom vill vi gärna ha.
Ej röra, ej röra,
nej, skala kräftan först
och sedan, och sedan,
vi släcka ska vår törst.
Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt,sillen och lilla nubben, så att vi gott ska må.Men det är inte som
Vi alla vårt brudpar vill hylla,när de denna dag blivit ett.Med sång hela salen ska fyllas,för käraste brudpar vi sett.Brudpar,
Jag åkte till storstaden Mora, där träffa’ jag sta’ns största – – – Flicka. En flicka för kärlek och solsken
Skål för den som lyssnar fast du inte pratar rentSkål för den som stöttar när det blivit väldigt sentSkål för
Nu ska vi ta den andra knappen,det kan vi läsa här på lappen.Då har vi fått en i vardera benet,men
Hoppe Hoppe Hare satt och klämde bärs klappa sig på magen det var ingen pärs. Fram kommer vodkan, rinner ner
Till supen så tager man sill, sill, sillmen också ansjovis om man vill, vill, vill.Och om man är oviss,om sillen
Vårvindar friska leka och viska,tag dig en sup i majsolens glans.Strömkarlen spelar, sorgen fördelarbrännvinet med en viss elegans.Klungom av hjärtat,
Käraste bröder, systrar och vänner,si fader Berg han skruvar och spännersträngarna på fiolenoch stråken han tar i hand.Ögat är borta,
Frida! »Ja!»Frida! »Jaha!»Se, staden flaggar! Dukar sväva, sommarns vindar dra.Böljor blå,de kryssa och slåkring svarta skutor, guppande, med ved och
Den nubbetid nu kommermed många snapsar små.Vi njuter dem om sommar’noch dricker så vår skål!
Ur en unken bunke sjunken klunken somgluntar glunkat dunkelt strunt om mången gång.Helan hälsas, helst den halsashelande varenda hals.Skälvande vi
När vi far till utlandet på bilsemesterså bunkrar vi upp inför kommande fester.Tillbaks igen upptäcks i hemlandets tullatt förar´n är
Jag vill förtälja, om en högst förunderlig man.Han var den första, som den lilla supen uppfann.Han tog fram potäter,sånt som