Ett litet glas till maten,
vår törst den är så stor.
Nu nalkas det en nubbe,
i frostad flaska bor.
Med bild och livlig värma,
den stilla rinner ner.
När man sen sig närma,
Vi tar oss några fler.
Helan så sakta i magen gick.Undrade varför han sällskap ej fick.Säg käre vän var är halvan i kväll.Bed honom komma
Jesus lever, han bor i SkövdeHan kör en Volvo och han är giftHan har en villa med rododendronHan sparar pengar
Under Svea banér; Himlen seger oss ger;Då för Konung och Land Äran lyfter sin hand.Ännu Svearnes mod sig bereder en
Tryggare kan ingen varaän Guds lilla barnaskara,stjärnan ej på himlafästet,fågeln ej i kända nästet. Herren sina trogna vårdaruti Sions helga
Det sam en kräfta i magens djupoch klucka runt uti hålenhan leta efter en redig supoch måste ha alkoholen.Jag vill
Att vi är glada det kan man höra på sången. Att vi är fulla det kan man se uppå gången.
De värmländska brukstraditionerdem vårda vi alla minsann.Vi har våra bruk och patroneroch supen den tar vi iblann… En värmlandspöjk han
Jag fångade en räv idag,men räven slank ur nävenMen lika glad är jag för det,men gladast är nog räven Tralla…….
Snick, snack, fyllebom, hick, hick fyllehick, bom, bom, fylesnack, bom, bom Tick, tack, fyllebom, drick, drick, nu slår dillet ut
Mera brännvin i glasen,mera glas på vårt bord.Mera bord på kalasen,mera kalas på vår jord.Mera jordar med måne,mera måne i
Bröllop råder, tyst det är i huset, tyst i huset.Allting jäktigt, kaffevattnet fruset, vattnet fruset.Istapp istapp, ise ise istapp, is
Röda stugor tåga vi förbi.Glatt kring nejden hörs vår melodi.Ljusa björkar, sommarhimmel frihägnar den jublande färden.Sången klingar, hör vår muntra
Alla tallar, alla tallar,slla stora, alla små.Alla tallar, alla tallar,skall vi koka brännvin på.Alla tallar, alla tallar,ifrån roten till dess
Med lingonröda näsoroch med bullrande bas,och skinande som solenuppå våra små kalas.Vi sjunga och vi trallanär vi höja våra glas,men
Mors lilla Olle, på krogen sattrosor på kinden men blicken var mattLäpparna små, liksom näsan var blåbara jag kunde så