Vem e’ de’? Vem e’ de’?
Vem e’ de’ som kommer där?
Jo, skitåkar Anderssonskans käring,
skitåkar Anderssonskans käring.
Hon som bor på Hagagatan tre.
Tjofaderittan,
klia mej på träskon.
Här ska det vara mer!
Ja, jag vill dö, jag vill ej längre leva,
jag vill dö i famnen på en mö!
Ja, jag vill dö, jag vill ej längre leva,
jag vill dö i famnen på en mö!
Nu orkar vi nog inte vänta merlian, lian, lej.Vi sjunger inget så snapsen går nerlian, lian, Hej.
|: En vigselring, en vigselringdä ä ett höl mä gull umkring. 😐Å ä dä inget gull umkringdå ä dä ingen
En grann liten kräfthona låg på ett fat,dill-dilleri, dill-dillera,och hon tänkte på livet hon levat i spa’t,dill-dilleri, hurra.Och livet hon
Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt,sillen och lilla nubben, så att vi gott ska må.Men det är inte som
Varenda skåning han tycker om den redit helskånska maden å all den kärlek te maden som han finner på de
Att suga och bita och tugga och slickakan alla med glädje, båd pojke och flickaom associationer får dig att bli
Mera brännvin i glasen.Flera glas på vårt bord.Flera bord på kalasen.Flera kalas på vår jord.Flera jordar kring månen.Flera månar kring
Festen kan börja, ingen får sörja, här finns det både brännvin och mat. Helan skall tömmas, sorgerna glömmas ingen får
Vi sålde våra hemman och gav oss sedan ut,som fågelen bortflyger när sommaren tar slut.Han kommer en gång åter när
Uti Lackalänga är det sorgeligt, där är det sorgeligt, där stänger kiosken tidigt. Uti i Lackalänga är det sorgeligt, där
Uti min mage en längtan mig tär,kom hjärtans fröjd.Där råder en hungersom ropar så här:Kom kryddsill och kall potatis,kom brännvin
Jag äter fem kilo socker om jag ska på festoch dricker en massa vatten som blandats med jästsen skakar jag
På kalaset,höj nu glasettill din första skål.För nu ner i strupenkommer nubbesupen.Så till sillen,kom en till en.Skål igen, gutår.
Vin är gudagott att dricka ack, vad vindrycken dock är skön. Dricka vin med älskad flicka bättre än likören grön.
Är näktergalen kommen i lund?(faderallan la, faderallan, la)– O ja, min kund,(faderallan la)nu börjar Ölands vår.Välkommen upp från Kalmarsund,(faderallan la,