Vem e’ de’? Vem e’ de’?
Vem e’ de’ som kommer där?
Jo, skitåkar Anderssonskans käring,
skitåkar Anderssonskans käring.
Hon som bor på Hagagatan tre.
Tjofaderittan,
klia mej på träskon.
Här ska det vara mer!
Ja, jag vill dö, jag vill ej längre leva,
jag vill dö i famnen på en mö!
Ja, jag vill dö, jag vill ej längre leva,
jag vill dö i famnen på en mö!
Små nubbarna,små nubbarna,är lustiga att ta.Små nubbarna,små nubbarna,dom vill vi gärna ha.Ej röra, ej röra,nej, skala kräftan förstoch sedan, och
Skåne i min leverbrännvin har renat mitt blod.OP och bäsk och geneverskänker mig kraft och mod.Men får mig att tappa
Midsommar och vackert väder.Det finns ingen garanti.Säkra upp med varma kläderoch en dunk med hembränt i.
Kräftor kräver ju små nubbarKräftor kräver ju små nubbarEn liten snaps, till varje klo,det är för strupen en lisa. Så
Nu har vi vin, här i vårt husSkål på er alla hopp, tra, la, la, la!Nytt år vi har, vinet
Uppå källarbacken, uppå källarbackenhar jag en vän.Uppå källarbacken, uppå källarbackenhar jag en vän.Vacker är han finer är han,glader är han
Armen i vinkel,Blicken i skynSå var det menatWhiskey och renatVårt mål alkoholSkål för den som tålSkål!
Tjugotre är Beska Droppar,Bomfaderi, bomfaderaderalla.Skänker liv åt döda kroppar,Bomfaderi, faderallanlej.Slå en sup i död mans kropp,Bomfaderi, faderallanlej. Hugg i!Så stapplar
En punkrockare han bor i staden,han krockar pungar mest hela dagen.Han krockar stora han krossar små,han krockar några så de
Det hälldes vin över bord och sängaroch det är sås på min tyllgardinJag tror fåtöljen har brutit benenFrån köket doftar
När jag är fuller då är jag glad, fan vet om jag ej är vacker. Jag vandrar kring i vår
När temperaturen är hög uti kroppen närmare 40 än trettiosju komma fem så ska det låta när ångan är uppe
Vårvindar friskaLeka och viska,Lunderna kring, likt älskande par,Strömmarna ila,Finna ej vilaFörr’n ner i djupet störtvågen far.Klaga, mitt hjärta, klaga! –
Uppå brännvinsbordet, uppå brännvinsbordet – står en kall sup,uppå brännvinsbordet, uppå brännvinsbordet – står en kall sup!Vacker är den, immig