Vem e’ de’? Vem e’ de’?
Vem e’ de’ som kommer där?
Jo, skitåkar Anderssonskans käring,
skitåkar Anderssonskans käring.
Hon som bor på Hagagatan tre.
Tjofaderittan,
klia mej på träskon.
Här ska det vara mer!
Ja, jag vill dö, jag vill ej längre leva,
jag vill dö i famnen på en mö!
Ja, jag vill dö, jag vill ej längre leva,
jag vill dö i famnen på en mö!
Hans axlar är för smalaoch hans stjärt är för stor.Hans ben är rätt skrala,han kan ej bedriva horMen det gör
Jag vet en dejlig rosa och vit som liljebladNär jag på henne tänker så görs mitt hjärta gladDess stämma ger
Nu fattar vi glasen och tar kalla supen.Låt malört och Skåne försvinna i strupen.En sup till en kräfta det smakar
I lingonröd stuga i Kronobergs län Där furorna susar på mon Och bönderna svär över stenhård morän och håller sig
När jag får sill i magen fylls en längtanatt få den nedsänd badande i spritOch för att hjälpa den ut
Hej gosse fatta nu dittdu kommit på ett fint kalasmed grabbar ifrån Göteborg.Här vilar ingen sorg.Är du masthuggsgrabb av rasren
Uti Lackalänga är det sorgeligt, där är det sorgeligt, där stänger kiosken tidigt. Uti i Lackalänga är det sorgeligt, där
Lille Olle skulle gå på disko,men han hade inte någon sprit.Lille Olle tjacka lite hemkört,lille Olle gick då på en
Här ges det nubbarför alla gubbaroch även kvinnfolk ska taVi helan hivatså här blir livatoch halvan drickas nu ska.Vi slukar
Den badstrandstid nu kommer,när magen är för stor.Då hela kroppen sväller,och celluliter gror.Och alla våra valkar,lyfts fram i solens ljus.Nej
Dom nubbarna, dom nubbarnaär lustiga att ta.Dom nubbarna, dom nubbarnadom vill vi gärna ha.Ej röra, ej röra, nej skala kräftan
Ekorrn satt i granen, skulle skala kottar, fick han höra barnen,då fick han så bråttom. Hoppa han på tallegren,stötte han sitt lilla benoch
Än en gång däran, bröder!Än en gång däran!Följom den urgamla seden!Intill sista man, bröder, intill sista mantrotsa vi hatet och
Nu ska vi ta den andra knappen,det kan vi läsa här på lappen.Då har vi fått en i vardera benet,men
Han tog av mig min kavajOch bröt av mig båda klornasedan höjde han sitt glas och saMin sköna, skål, gutår!