Snapsa.se

Kors på Idas grav

Melodi: Kors på Idas grav
Författare: Okänd
Kategori: –

Mossbelupen hydda
står vid Hecklas fot,
höga granar skydda
den mot stormens hot.
Men därinne sorgsna minne
stormens hand en ros bröt av,
än på strand vi finne
kors på Idas grav.

Alfred, skön som våren,
drog till fjärran land.
Blek, med spridda håren,
Ida grät på strand.
Gå att strida, glöm ej Ida,
hennes kärlek, hennes tro.
Sorgligt skall hon bida
återkomstens ro.

Året slöt sin bana
tvenne gånger om,
saknad blev en vana,
ingen Alfred kom.
Van att lida, stackars Ida
dolde smärtan för sin far,
kraft att ensam strida
än dess hjärta bar.

Snart från bleka kinden
blomman vek sin kos.
Så av siroscvinden
härjas Söderns ros.
Tårfyllt öga, mot det höga,
fåfängt följde hjärtats bön,
trohet båtar föga,
sveket blir dess lön.

Enda dotterns smärta
rör den gamles bröst,
ömt hans fadershjärta
skyndar att ge tröst:
”Sörj ej Ida, till din sida
snart jag Alfred återför.
Blott för dig jag vida
bort en vallfart gör.”

Ida gick till stranden
lik en enslig hamn,
ritade i stranden
månget älskat namn.
Morgondimma, middagstimma,
suckande hon andas här.
Månens bleka strimma
finner henne där.

Skyhögt böljan svallar
över havets bryn,
åskan rysligt knallar,
blixten delar skyn.
Skepp förstöras, nödrop höras,
vraken slungas emot land,
och av vågen föras
många upp på strand.

Av förtvivlan slagen
Ida såg sin far.
Redan skumt för dagen
gubbens öga var:
”Dödsminuten är förfluten
döden redan kallar mig,
Alfreds tro är bruten,
han har svikit dig.”

Nu sin hand han lade
i sin dotters hand.
Ett farväl han sade,
gick till fridens land.
Döden svingar, mörka vingar,
nu ett hemskt och smärtsamt ljud,
samma ängel bringar
Idas själ till Gud.

Mossbelupen hydda
står vid Heklas fot.
Höga granar skydda
den mot stormens hot.
Men därinne, sorgsna minne,
stormens hand en ros bröt av,
än på strand vi finne
kors på Idas grav.

Facebook
WhatsApp
Email
Print

Andra har även tittat på

Nationalsnapsen

Du gamla, du fina, du storsvenska snaps,snart randas ditt glädjedöda öde.Nog minns vi med saknad den tid då kånglet slapps,ditt

Läs mer »

Uppfinnaren

Jag vill förtälja, om en högst förunderlig man.Han var den första, som den lilla supen uppfann.Han tog fram potäter,sånt som

Läs mer »

Ursäkten

Ni hör att jag nyserAv kyla kroppen min ryser.Och doktorn sa’ juatt snapsen tar dusom medicin när du fryser.Kanske du

Läs mer »

Bra sill

Bra sill,med nypotatis, smör och dill,en iskall öl och nubben till.För vodka klar och kall jag villha tillmin silli dill.Bra

Läs mer »

Tungbanden lossa

Somliga rätter i halsen sig sätter,om man ej har nån smörja till hands.Därför vi välja, något att svälja,bums, sen går

Läs mer »

Zoologen

Zoologen han strosar ofta uti vår natur,och när han skall ta en nubbeskall det va nå’t med djur:En geting den

Läs mer »

Gråa hår

/: Nu har vi väntat länge nog,länge nog, länge nog :/ Nu börjar vi få gåa hår … Nu börjar

Läs mer »