Viljen i veta och viljen i förstå
hur svensken fått mod uti barmen.
Jo, far min han fattade glaset liksom så,
och sedan så krökte han armen.
Han bugade sig hit,
han bugade sig dit
så gladelig, så gladelig
och hällde sen supen på tarmen.
Har du glaset fullt? Låt oss tömma ur!Kräftan kräver det, skål för dessa djur!Helan går så lätt,Halvan kommer tätt,och snart
OBS! SNAPSEN TAS FÖRST! Jag hade en snaps en gångjag hörde en ton slås anså sjöng vi en liten sångoch
Jag läste att nubben går rakt ut i blodetDå föll allt på plats, och med ens jag förstod detsom givarcentralen
Glada bygd, så täckt belägen mitt i vattnets lugna våg, dina åkrar pryda vägen med en hög och gulnad råg; dina vikar tyst förära fångst
Sorgeliga saker hända än i våra dar minsann. Har ni hört den senast kända? Kron och renat dom försvann. Nu
Man cyklar för lite,man röker för mycketoch man är fasen så liberalnär det gäller maten och spriten.Jag borde slutat för
Stor-Stina satt på gärdsgår’n och sket,drängarna kom och titta.Stor-Stina blev förbannad och skrek:Har ni aldrig sett en… gärdsgård?
Skål för den som lyssnar fast du inte pratar rentSkål för den som stöttar när det blivit väldigt sentSkål för
Vi gingo ned till Röda havet. Vi lågo i där minst en kvart. Men inte blev vi röda av’et, men
Vem sade ordet skål här vid bordet, viskningen hördes vida omkring. Fattom kristallen, nubben en kall en går oss i
På kalaset,höj nu glasettill din första skål.För nu ner i strupenkommer nubbesupen.Så till sillen,kom en till en.Skål igen, gutår.
Våren är kommen, på sina kransarängarna binda himlen är blå,pilträden bära gullgula fransar,tuvorna vagga ljusalver små. Bäckarna brusa,vindarna susa,böljorna glittra,fåglarna
Uti min mage en längtan mig tär,kom hjärtans fröjd.Där råder en hungersom ropar så här:Kom kryddsill och kall potatis,kom brännvin
Återigen gryr dagen över ditt bleka nylle.Nu flyr den ljusa natten då du dig fyllde.All sprit, den lämnar kroppen som