Dåne liksom åskan bröder
högt vår fosterländska sång!
Pulsen brinner, hjärtat glöder;
marsch framåt ännu en gång.
Sången ädla känslor föder,
hjärtats nyckel heter sång.
Må vi då i toner svära
trohetseden hand i hand.
Liv och blod för Sveriges ära.
Hell, vårt dyra fosterland.
Liv och blod för Sveriges ära, svära
trogne bröder hand i hand.
Första supen är redan nerklämd,sången klingar allt mer flerstämd.Hej, hopp, min lilla halva sup,du ska ut för ett hemskt och
Mossbelupen hyddastår vid Hecklas fot,höga granar skyddaden mot stormens hot.Men därinne sorgsna minnestormens hand en ros bröt av,än på strand
Akvavit,det är ordet som får gommen gå i spinn,ta en tåroch du fåren förnimmelse av vår,denna sprit,godare än både whisky,
Skön sommar med värme vi hylla,med sprit kan man tiden förgylla,med mat våra magar vi fylla,man ledig är och full
Med en klo som är så gooch en pärla jo, jo,så är det bara,ja det är bara att konsumera. Har
Rabbemos å spegefläsk panntofflagröd med knudor, fläskasvålar, grisatassar, prinsakorv med snudor Fittamadar, sillarumpor, sylta med röbedor, äggakaga, revbensspjäll Luad ål
Kors i allsin dar, har du brännvin kvar! Är du sparsam eller snål? SKÅL!
:/ Bär ner mig till sjön /: Jag känner att jag måste i. Och när du badat mig, så ska
I min barndom hälldes i mig levertranenligt någon konstig långsiktshälsoplanMen effekten den var praktisksamt därjämte profylaktisk,för nu kan jag dricka
Hur man än sig vänder har man röven bak, röven bak, röven bak. Hur man än sig vänder har man
Förr så åt man svenska kräftor,bom faderi å bom faderalla.Och så drack man Bäska Droppar,bom faderi faderallan lej.Nu så blir
Kräftor kräva dessa dryckersom ger festen gasDärför vi på armen knycker,höjer våra glasSkåla uti vattenvore trist som kattenNej, go’ vänner,törsten
Nu ska vi på huvudet runka,hej, skuttiplutt, tjodelittan unka.Sen ska supen sakta sjunka,hej philipipp, faderuskan tjafs.Kan du säga häst, kusk,
I åratal har filosofer i skäggetsig kliat och grubblat kring hönan och ägget;kring vad som kom först? Det är alls
Det var en gång en helan-gorakatt, fallerasom älskade en vanlig bonnakatt, falleraoch följden blev en jamarefast den var mycket tamaredet
Vi fattar med darrande händer,vårt iskylda stelbenta glas.Och nubben i magen vi sänder,så gör vi på alla kalas.För kräftan nu
Får jag en liten under kran,Ja då blir jag full i fan.Jag har den äran, jag har den äranatt centilera!