Rönnerdahl han raglar upp på osäkra ben,
och den vita skjortan den släpar kring vaderna.
Full som en alika i majsolens sken,
skrålar han för ekorrn som gungar på gren.
Titta ropar ungarna,
pappa han e full,
han raglar runt i stugan,
där faller han omkull,
å se så många burkar,
han redan kastat ut på ängen,
Löwenbräu, Heiniken, Faxe å Norrlands Guld.
Ryktet går, att vi har alkoholbesvär Ryktet går, sjung hopp fallerallan lej Och den som inte ryktet tror, han heller
Det var en tvilling av det siamesiska slagetsom ej tog färre än tvenne supar i taget.Han Helan tog för att
Till nubbar så tuggar man sill, fallera.För resten kan man taga vad man vill, fallera.För om man är oviss, och
Din klara sol går åter opp.Jag tackar dig, min Gud.Med kraft och mod och nyfött hoppjag höjer glädjens ljud. Din
Kom alla till bordeni snöiga Norden.Här väntar matenoch här är faten,nu är det jul uppå jord! Stå inte och vänta,kom,
Ja jag har pluggat ett tag,och vill göra annat nu.Jag messa min vän,”Va gör du vid klockan sju?” Och hen
På bordet står nubben och väntar,så sakta på munnen vi gläntar,men innan med andakt vi tar den,vi sjunga som sig
Här ges det nubbarför alla gubbaroch även kvinnfolk ska taVi helan hivatså här blir livatoch halvan drickas nu ska.Vi slukar
Gamla året, snart det har försvunnit,har försvunnit.Tiden ifrån alla snabbt har runnit,snabbt har runnit,Tick, tack, tick, tack, ticketicketicktack,tick, tick, tack.
Trink, trink, Brüderlein trink, laß doch die Sorgen zu Haus, trink, trink, Bruderlein trink, zieh doch die Stirn nicht so
Det satt en älg i en klyvartoppFörklädd i älgjaktens månadHan var befjädrad till horn och kroppOch skepparn blev smått förvånad”Jag
I går var jag nere och tråkig och dysterJa, ja, så tråkig och dyster,ja, både tråkig och dyster. Men snart
Trots att brännvinsskatten nått den höjd den nått,vi för katten blir i hatten av nåt vått!Glasen fatten – glöm ej
Det gick en kamel uti öknen,Kamelerna gör så ibland,Han av sin kameliafrökenFått korgen och ej hennes hand.Så därför gick han