Vem kan finhacka löken sin,
vem kan slå sig på tummen?
Vem kan skära i vännen sin
utan att dra på munnen
Jag kan finhacka löken min,
jag kan slå mig på tummen.
Men ej skära i vännen min
utan att dra på munnen.
Vem kan finhacka löken sin,
vem kan slå sig på tummen?
Vem kan skära i vännen sin
utan att dra på munnen
Jag kan finhacka löken min,
jag kan slå mig på tummen.
Men ej skära i vännen min
utan att dra på munnen.
Kräftan i mitt hjärtaför dig vill jag skåla ännuKokad till rödaktig fägnadflodernas kung är duAv skaldjur jag känner i världenär
Det tarvas gummi här uti nordenty vi är kåtast på hela jorden.Ja gummit skyddar en ståfräs kukoch lilla musen från
De, de, de, de, de, de,de, de, de, de, de, de,det brukar aldrig klicka.När på en fe, fe, fe, fe,
Snapsen är ett märkligt ting,märkligt ting, märkligt ting.Bäst man känner ingenting,ingenting, ingenting.Vips så blir man yr i hattendagen efter älskar
Lite Alzheimer det har väl alla fått,när till mogen ålder äntligen man nåttMen så vitt som jag kan minnas gör
Herrarna sitta, fånigt och titta.Pärlorna glittra kalla som is.Ja, varför dröja? Nej, låt oss höjaglasen med klang på fädernas vis.Kräftpesten
HERR: Du ska få kalsonger blåmed fina naken bilder påom jag blott får sövasöva bakom röva dam: Nej,Nej,Nej det får
På långfredan står O.P. Anderson lik.Så trist men historien är trösterik.Vid påsktid ja då sker mirakel min vän.På påskdagen är
Per Henrik Ling är en riktig skräck,I hjärnan brukar han spöka.Han ryter: ”Armarna uppåt sträck!”Men vi vill mycket hellre kröka!
I svenska musars djup en gång,en mustig och en upprätt fjongsom går i röret fram.Från första skjutet sikta rätt,det gäller
Långt ner i Småland där rider själva Djävulen med laddade pistoler och knallande gevär. Och alla de små djävlarna de
Den nubbetid nu kommermed många snapsar små.Vi njuter dem om sommar’noch dricker så vår skål!
Viljen i veta och viljen i förståhur svensken fått mod uti barmen.Jo, far min han fattade glaset liksom så,och sedan
Gamle kvartingKamrat i finrums-skänkenGamle kvartingLiksom på A-lagsbänkenDu behandlar alla likaBåde fattiga och rikaDu njuts på tagel och schäslong Gamle kvartingDu
Vi gingo ned till Röda havet. Vi lågo i där minst en kvart. Men inte blev vi röda av’et, men
Den nubbetid nu kommermed många snapsar små.Vi njuter dem om sommarnoch dricker så vår skål! SKÅL!