Vem kan finhacka löken sin,
vem kan slå sig på tummen?
Vem kan skära i vännen sin
utan att dra på munnen
Jag kan finhacka löken min,
jag kan slå mig på tummen.
Men ej skära i vännen min
utan att dra på munnen.
Vem kan finhacka löken sin,
vem kan slå sig på tummen?
Vem kan skära i vännen sin
utan att dra på munnen
Jag kan finhacka löken min,
jag kan slå mig på tummen.
Men ej skära i vännen min
utan att dra på munnen.
Kräftan är ett läckert djur,läckert djur, läckert djur.Färgen den går aldrig ur,aldrig ur, aldrig ur.Går den bakåt är den okokt.Går
Goder morgon i denna sal.Goder morgon i denna sal.Eder önska vi. Eder önska vi.En angenäm morgonstund.En angenäm morgonstund. Alla flickor
En kulen natt, natt, nattmin båt jag styrdepå havets vågade, vågade vågså skummet yrde.Och vart jag sågade, sågade, sågpå havets
Punschen, punschen, rinner nerför strupen, ner i djupen. Blandas, konfronteras där med supen, där med supen. Gula droppar, stärker våra
Nu leker laxen,nu blommar häggen,nu lyfter taxensitt ben mot väggen. Sssssssssssssssskål! Ett litet avbrott har visan fåttoch under tiden, har
Amanda satt med en krans i håren,som ängel mild och som ros om våren.När Herman henne sin trohet svor.— men
Kräftor vi käkar, ingen förnekarbrännvinet smakar mums eller hur.Är ej det bästa att taga nästasnapsen som står på lur?
Sån är spriten, ja sån är spritenSå mycket brännvin finns det härDen sup man ratar, den tar nån annanSå ta
Man borde banta mera.Man borde äta grönt.Man borde motionera,att träna lär va’ skönt.Man borde sluta rökaoch sköta om sin kropp.Man
Nu tager vi oss en sup,sen äter vi några klor.Sen suger vi stjärtar,och släpper små fjärtar,och förenar oss i en
Bland riter sakrala och dito profana att sjunga till snaps är en inrotad vana men utrotad snart blev väl männ’skan
Vintern rasat ut bland våra fjällar,drivans blommor smälta ned och dö.Himlen ler i vårens ljusa kvällar,solen kysser liv i skog
|: Du ska få mitt gamla snapsglas när jag dör. 😐När jag reser mig ur askandricker jag direkt ur flaskan.Du
Jag läste att nubben går rakt ut i blodetDå föll allt på plats, och med ens jag förstod detsom givarcentralen
Du gamla, du fina, du storsvenska snaps,snart randas ditt glädjedöda öde.Nog minns vi med saknad den tid då kånglet slapps,ditt
Att vi är lappar det hör ni på sången. Att vi är fulla det ser ni på gången. Vi drick’