Har du sett en? Har du sett den?
Har du haft den i din mun?
Har du sett den? Har du haft den i din mun?
Har du kallat den för Fido?
Har du haft den i din mun?
Har du sett den? Har du haft den i din mun?
Jag har sett den. Jag har sett den.
Jag har haft den i min mun.
Jag har sett den. Jag har haft den i min mun.
Jag har kallat den för Fido.
Jag har haft den i min mun.
Jag har sett den. Jag har haft den i min mun.
Man borde banta mera.Man borde äta grönt.Man borde motionera,att träna lär va’ skönt.Man borde sluta rökaoch sköta om sin kropp.Man
Att magen krånglar och nu är slitenberor på urverk och ej på spriten.För varje dag uti ur och skurhar jag
Din klara sol går åter opp.Jag tackar dig, min Gud.Med kraft och mod och nyfött hoppjag höjer glädjens ljud. Din
När månen vandrar sin tysta banoch hunnit fram till augusti.Jag vandrar baklänges genom stanoch är så ovanligt törsti.Jag smyger ut
Midsommar är i juni.Det firar vi med små grodorna kring en stångVi sill och potatis äter.och roar oss med snaps
Så lunka vi så småningomfrån Bacchi buller och tumult,när döden ropar: “Granne, kom,ditt timglas är nu fullt!”Du gubbe, fäll din
Och kräftor vi äta utan knot, fallera,mot dåligt lynne skänka de oss bot, fallera.|: Ty till var kräfteflickaen brännvinsnubb vi
Helan gick i ena fotenbom fallieri bom fallera!Men gu’skelov så vet vi botenbom falleri bom fallerallanlej!Halvan ställer saken rättbom falleri
Knö daj in fast dörra é trång,för här är änna nåt på gång.När som du känner daj joggens vessen,ta daj
Ta en liten sup till.Unna dig ett rus.Njut i den ljusa kvällenoch ät potatis, dill och sill.Låt oss höra sammanoch
Kräftan å ja’, kräftan å ja’,trivas så bra tillsammans, hon å ja’.Kräftan å ja’, kräftan å ja’,vi trivas i fröjd
Återigen gryr dagen över ditt bleka nylle.Nu flyr den ljusa natten då du dig fyllde.All sprit, den lämnar kroppen som
Sorgeliga saker hända än i våra dar minsann. Har ni hört den senast kända? Kron och renat dom försvann. Nu
Vi fattar med stadiga händer,vårt iskylda stelbenta glas.Och nubben i magen vi sänder,så gör vi på alla kalas.För kräftan nu
Per Henrik Ling är en riktig skräck,I hjärnan brukar han spöka.Han ryter: ”Armarna uppåt sträck!”Men vi vill mycket hellre kröka!