Man löper risken, när man har varit på spritfest,
att någon nyfiken typ tar ett DNA-test,
för ingen vet vem som diskar efter kalaset
och det är därför jag inte spottar i glaset.
Supen den rinner längs strupen fram,värmer och gör att det fest blir med glam.Äta sin kräfta med smak utav dill,man
Blinka lilla pärla därhur jag undrar hur du är.Hoppas att du sitter braså att jag blir riktigt gla ’.Blinka lilla
Stor-Stina satt på gärdsgår’n och sket,drängarna kom och titta.Stor-Stina blev förbannad och skrek:Har ni aldrig sett en… gärdsgård?
Rönnerdahl han skuttarmed ett skratt ur sin säng.Fastnar i sitt lakan,slå näsan i sängstolpen.Rullar ner på golveti en våghalsig svängslutar
Den första gång jag såg dig det var en sommardag du stod så stolt i skogen rak och grann. Den
Guantanamera Vi bakar kukar av lera Dom torka i solen Vi drar dom upp under kjolen Guantanamera Vi bakar många
Från kräftbordet hörs ljuva stön – falleraHär frossar vi i stjärt oavsett kön – falleraVi suga liksom slickaförst en pojke
Nu tömmer vi glasen med kläm, fallera!och se’n vi följer våra flickor hem, fallera!Och där med dem gunga,så fjädrarna sjunga,i
Ingen dyster prästslusk klandra vårt manér.Varje hög protestpust tystas genast ner.Folk från västkust, har ni mest lusttill en festdust, drick
Tussan lull, utav brännvin blir man full,å’ slipsen man doppar i smöret.Och näsan den blir röd,och ögonen får glöd,Men tusan
Käraste bröder, systrar och vänner,si Fader Berg han skruvar och spännersrängarna på fiolenoch stråken han tar i hand.Ögat är borta
Herr Elon Musk, uppfinn oss raskt nu en bil som kör sig själv.Så den kan köra hem till migklockan tolv en
Jag vill börja gasqua,var faan är min flaska,vem i helvete stal min butelj?Skall törsten mig tvingaen TT börja svinga.Nej för
Kräftan är ett litet djur,vi tackom nu så gärna.Som bör sitta uti burmed klorna kan hon spjärnaIngen dager synes änlyktorna
Brännvin är jäkla gott.Blir bättre ju mer man fått.Och går man i golvetså där framåt tolv-ett,då slår man sig jäkla
Huvut slår kopparslag,Ögonen svider,Magen i obehag,Natten den lider.Då genom strupen går,Hembränd en liten tår,Vördat vare varat brännvin,Vördat vårt brännvin.
Se, svarta Rudolf dansaroch böjer sin nacke och ler.Han tänker på stormande nätterI Amsterdams glädjekvarter.Han drömmer om flickornas kransaroch svävande