En liten snaps, snaps, snaps vi tar till sillen,
men stora nubbarna, nubbarn, nubbarna spars till dillen
och sköna kräftorna. Kräftorna som
så röda glödande tigger om
att få bli avnju-nju-nju-njutna utav just mig
– liksom av dig!
Huvut slår kopparslag,Ögonen svider,Magen i obehag,Natten den lider.Då genom strupen går,Hembränd en liten tår,Vördat vare varat brännvin,Vördat vårt brännvin.
Åh sommar och sol och semesterstass,och himlen är blå över Sjöbloms dass.Ja, blå som viol!
I min barndom hälldes i mig levertranenligt någon konstig långsiktshälsoplanMen effekten den var praktisksamt därjämte profylaktisk,för nu kan jag dricka
Tack till personalen för allt ni gjortNi dukat fram och av lika fort.Skedar och gafflar och knivar och glas.Allt som
På gränsen till Småland där snön ligger vit då kom där en skåning och släppte en skit. Och alla smålänninga’
En man som hette Theobald Thor, han var en skicklig tamburmajor, succen han gjorde var alltid stor, när han snurra
Flicka pilla gärna där, när jag blundar tar du här. Är man bock är du minsann lik den dyra tant
Kräftan fordrar nubbar små, nubbar små, nubbar små. Annars börjar den att gå, den att gå, den att gå. Uti
Kiss i sängen och ha det bra, ligga lita och fundera. Varm om stjärten som en sommardag, jag tror jag
Lite fuller är ja, å de vill ja va’.Lite mera brännvin i glaset vill jag ha,För då så blir man
Hujedamej, så god den är,ej bättre tänkas kan.Och nubbe är det namn den bär……den ner för strupen rann. Singdudeldej, singdudeldejsingdudeldudeldejSingdudeldej,
Roliga saker händaän i våra dar minsann.Roligast är dock dennaenda lilla sup jag fann!
Nu grönskar det i dalens famnnu doftar äng och lid.Kom med, kom med på vandringsfärdi vårens glada tid!Var dag är
Brännvin är ett lustigt ting, lustigt ting, lustigt ting.Bäst man känner ingenting, ingenting, ingenting.Vips, man är rätt yr i hatten,
Och viljen I veta och viljen I förståhur brännvinet kommit till världen?Jo, Satan han försökte att Herren förmåatt frestas och