Sjunges med finlands-svensk brytning
När långt i söter jag sitta inne
då komma Gällivare i mitt minne.
Prukkeriet jag ej klömma kan
Karhakka-torget, voj Kaanans land.
Mej mången gompis ha i kalla norten
nu kanske många redan ligga jorten,
från milda ögat nu tåren rann
nu räkna gompis så gott jag kan.
Nå gubben Fager och skojar-Erkki
och Airas Ekholm och Törmen-Heikki
och Veikki-Wille och Rasputin,
du vet han bodde på Heikki vind.
Men Målar-Aarto han vara finne
han magen hava utav garvat sinne
han dricker rödsprit och hårtinktur
och hekabalsam och polityr
Och Hjalmar Åström och Välivaara
det vara pojkar som halvan klara
och Oskar Arnberg och Isak Björn
men Langar-Ånge han var från Jörn
Och Hjalmar Vuopio den late rackarn
han bara lata mens säringstackarn
hon tvätta kläder båd natt och dag
men Hjalmar ölar precis som jag
Men Målar-Jonsson han klara huskan
om inte pengar de finns i pluskan
han måla tavlor på ett litet ryck
och dom han sälja en krona styck
Nå Johan Söderberg han leva hejsan
så hela hemmanet åkt kollifejsan.
Nu Isaks särring han bara har
men den han likka på gamla dar.
Men nu jag gammal och döden hota,
mej ingen doktor kan mera bota.
Som brusten lilja snart ligga pår
och ingen jävel som fälla tår.
I bönemöte jag aldrig vari
ej heller syrkan jag nånsin fari,
till himlen kommer jag sant och visst
ej träffa Björkman, ej Apelqvist.
Nu Kalixvägen fara sista gången,
nu tustna klockan och psalmosången.
På lådan min komma ingen krans
när prästen säja “det vara Frans”
När domedagshornet sedan låter
jag baki himmelens dörrar kråter.
Jag plir så dyster uti mitt sinn
när ingen säga: vars’go stig in.
Och Sankte Petter han på mig titta:
“Men hur i helvete har du hitta?
Du veta här vara heligt hus
hit inte komma nå jävla bus”.
Jag säger: “Petter du titta bara
jag vara Frans ifrån Liikavaara,
jag tänkte komma och bo på dej
men du har kanske nu klömmit mej”.
Då räcker Petter mej stora famnen:
“Nuu Frasse kommit till rätta hamnen,
nu öl och prännvin du tricka får
bland himlens änglar i tusen år”.