Nära Helan kom till jorden,
det var en mörk augustinatt,
tillsammans med en kräfta,
i grannens blomrabatt.
En kylig sup sup supen sup jag styrdemot gapets gapande gapande gapSaliven yrdeOch tungan krullade krullade signär supen rullade rullade
När jag var en liden piddepalt min mor hon rockade maj i vaggan vid dom gamla pärafilten därhimma. Ja, de
Alla:Vi idag hört bröllopsklockor ringaför vår brudgum och hans lilla brud.Och en hyllning nu vi vill dem bringamed vår allra
Nu ska vi äta kräftor här, för det vi nu vill skålaoch ni som inte sjunga kan – ja, ni
Akvavit,det är ordet som får gommen gå i spinn,ta en tåroch du fåren förnimmelse av vår,denna sprit,godare än både whisky,
Imsig, vimsig blir man utav lite vin, klättrar upp på stolen, verkar piggelin. Ramlar under bordet, sussar en minut. Vaknar
Små nubbarna, små nubbarnaär äckliga att se,små nubbarna, små nubbarnaär äckliga att se.Nu tar vi dom, nu tar vi dom,
Har ni några slattar kvarJo da, jo daDå är dags att fatta tagom slattarna.Slatten är en restproduktJo da, jo da.Knappt
Tjugotre är Beska Droppar,Bomfaderi, bomfaderaderalla.Skänker liv åt döda kroppar,Bomfaderi, faderallanlej.Slå en sup i död mans kropp,Bomfaderi, faderallanlej. Hugg i!Så stapplar
Järnvägsbommar vinter å sommarsköter å passar dä’ gör ja’.Men förra hösta då fick ja’ lusta’att fara te’ Vara på barnens
Jag vill inte bada.Jag vill inte bada!För där i vattnet där kravlar kräftorsom är så svarta om klorna.Jag vill ha
Liksom våra fäder vikingarna i Norden,drar vi riket runt och super oss under borden.Brännvinet har blitt ett elixir för kropp
När som student man kommit till en sal för att tentera Då undrar man om livet just ej erbjuder nåt
Framför oss på bordetstår nubben klar och kall.Den rinner genom strupensom Niagaras fall.Så höj då pokalen din, min vän,och i
Vem kan finhacka löken sin,vem kan slå sig på tummen?Vem kan skära i vännen sinutan att dra på munnen Jag