Lever kan man äta,
lever gör vart djur.
Posten lever-erar
sin post i ur och skur.
Skolans e-lever lär sig snart
att levern renar blod med fart.
Den gör så att vi tål
att åter säga skål!
Jogga och lyfta och tänja sigsådana grenar är inte för mejDäremot har jag en vältränad handJag lyfter den ofta, tar
Uti Kalmare stad ja, där finns det ingen kvast förrän lördagen. Hej dick Hej dack Jag slog i och vi
Att slå upp en vägg är inte mitt projektSlår jag upp ett tält, det skiter sej direktJag har inte ens
När nubben är upphälld och glittrar som pärlori alla de immiga glasenDå sjunger vi glada för alla som lyssnarde vackraste
Jag åkte till storstaden Mora, där träffa’ jag sta’ns största – – – Flicka. En flicka för kärlek och solsken
På långfredan står O.P. Anderson lik.Så trist men historien är trösterik.Vid påsktid ja då sker mirakel min vän.På påskdagen är
Är näktergalen kommen i lund?(faderallan la, faderallan, la)– O ja, min kund,(faderallan la)nu börjar Ölands vår.Välkommen upp från Kalmarsund,(faderallan la,
När kräftorna blir rödadå glöms all världens mödaty då skall snapsen flödai kräftans vänners lag!Vår svångrem nu vi lossarpå var
Kräftor kräva dessa drycker någon saAlbert Engström vill vi minnas att det vaom än minnet sviktar vet videt som sas
Vårvindar friska leka och viska,tag dig en sup i majsolens glans.Strömkarlen spelar, sorgen fördelarbrännvinet med en viss elegans.Klungom av hjärtat,
|: Riddare ikring runda bordet,drickom ur, ty vårt vin är gott. 😐Drickom ur, ja, ja, ja,drickom ur, nej, nej, nej,drickom
Mera brännvin i glasen,mera glas på vårt bord.Mera bord på kalasen,mera kalas på vår jord.Mera jordar med måne,mera måne i
Älgen Hans, han äter både sten och grus Älgen Hans, han välter stora hus Älgen, älgen, älgen-älgen Älgen, älgen, älgen-älgen
Häng me’ på party— drick och va som folk!Töm nu ditt glas,glöm sorger och bitter smolk.Häng me’ på party— dansa
Skåne i min leverbrännvin har renat mitt blod.OP och bäsk och geneverskänker mig kraft och mod.Men får mig att tappa
Myggorna de dansa uti lyktans sken,månen nickar halvfull ur silverridåerna,allt är premiärklart, och plats är på scen,värden står och stammar