Kräftan å ja’, kräftan å ja’,
trivas så bra tillsammans, hon å ja’.
Kräftan å ja’, kräftan å ja’,
vi trivas i fröjd och gamman.
Där ligger hon på fatet mellan dill
och lovar precis så mycket som du vill
och får man en iskall nubbe ock därtill,
av glädje man faller samman.
Ekorrn satt i tallenbryggde lite planksaft.Därav blev han knall menöverfylld av mankraft.Hoppa han till stugan så,våldtog kattan och gick påmed
När augustimånen full,står som gull, står som gull.Fylla vi med kräftor full,vår kastrull, vår kastrull.Sedan bänkas vi tillsammanoch med mat
Vad är det som gör att en skojare trivs?Jo, kalla, kalla, kalla, kalla små nubbar.Vad är det som först uppå
Här ges det nubbarför alla gubbaroch även kvinnfolk ska taVi helan hivatså här blir livatoch halvan drickas nu ska.Vi slukar
Ulla, min Ulla, säg, får jag dig bjudarödaste smultron i mjölk och vin,eller ur sumpen en sprittande ruda,eller från källan
När nubben kom på bordendå blev det vår och göken goloch ögonen de lysteav vårgrönt och av sol. När nubben
För sommaren är både kort och kass,och regnet det smattrar på Sjöbloms dass.Men nu är den här!
Grannens skithus har ramlat omkulloch vårat det står där och lutarSå häll nu ner en suplångt ner i halsens djupsen
Så tåga vi tillsamman bortmellan Jämtlands gröna ängarbort mellan nyland, som prunkafulla av bröllopsblomsters prakt. Så skåda vi med gamman
Raska fötter springa tripp, tripp, tripp!Mamma har så bråttom klipp, klipp, klipp!Juleklappar lackas in.Dörren stängs för näsan din.Det är bara
Järnvägsbommar vinter och sommar sitter och passar det gör jag. Men förra hösten, då fick jag lusten att fara till
Ta nu djupa klunkar, sjung och drick, var glad.Innan gänget lunkar på festprisseparad.Vad gör väl det om våra bendå vingla
Ta en liten sup till.Unna dig ett rus.Njut i den ljusa kvällenoch ät potatis, dill och sill.Låt oss höra sammanoch
Gamle kvartingKamrat i finrums-skänkenGamle kvartingLiksom på A-lagsbänkenDu behandlar alla likaBåde fattiga och rikaDu njuts på tagel och schäslong Gamle kvartingDu
Kräftan lyser i karottenoch den största finns i botten.Dit vi ska ner, tills att vi servem som till sist haver
Punschen, punschen, rinner nerför strupen, ner i djupen. Blandas, konfronteras där med supen, där med supen. Gula droppar, stärker våra
Röda stugor tåga vi förbi.Glatt kring nejden hörs vår melodi.Ljusa björkar, sommarhimmel frihägnar den jublande färden.Sången klingar, hör vår muntra