En liten fyllehund på krogen satt,
rosor på kinden – men blicken va matt.
Läpparna små liksom näsan va blå.
Bara jag kunde så skulle jag gå.
Om det med modet är illa ställt,om du är en ganska skygg en:Destillera ett sädesfältoch häll sen rågen i ryggen!Skål!
Ring, klocka, ring i bistra nyårsnattenmot rymdens norrskenssky och markens snö;det gamla året lägger sig att dö . . .Ring
I kväll skall vi dansa och sjungaoch leve-ropen skall rungaför Adam och Eva, de unga.Ty man är glad och säll
Att vi är glada det kan man höra på sången. Att vi är fulla det kan man se uppå gången.
Vad är det som faller från himmelen ner?Jo kalla, kalla, kalla, kalla små droppar.Sån tröst att ett snapsglas på bordet
Flicka pilla gärna där, när jag blundar tar du här. Är man bock är du minsann lik den dyra tant
Lille sup, lille sup,Lille söte supenNu ska du, nu ska du,Ner igenom strupen
Det sägs att en män’ska kan va’ utan brännvindet stämmer kanhända men se blott på den minsom pryder en absolutist,
En liten snaps, snaps, snaps vi tar till sillen,men stora nubbarna, nubbarn, nubbarna spars till dillenoch sköna kräftorna. Kräftorna somså
Skål för den som lyssnar fast du inte pratar rentSkål för den som stöttar när det blivit väldigt sentSkål för
En brännviskokare här bor i skogen.Han säljer brännvinet svart till krogen.Och är du nykter så kan du gåMen är du
Glad såsom fågeln i morgonstundenhälsar jag våren i friska natur’n,lärkan mig ropar och trasten i lunden,ärlan på åkern och orren
Kräftan fordrar nubbar små, nubbar små, nubbar små. Annars börjar den att gå, den att gå, den att gå. Uti
Så länge rösten är mildså länge ingen är vildså länge spegeln på väggenger halvskaplig bild.Så länge alla kan ståså länge