Du tager en rentvättad glasdamejeanne
med tju’femliters rymd ungefär
och pissljummet vatten direkt ifrån kran
och strösocker från din affär.
Ja, sju kilo socker och ett paket jäst.
De renaste råvaror blir allra bäst.
Sen ställer du flaskan vid ditt element.
Där jäser det bäst, det är vittnat och känt.
Du fröjdas åt bubblor från glasrörets kolv.
Det känns ingen lukt ifrån den.
När flaskan har stått där i dagarna tolv,
slå i mera socker min vän.
Ett kilo bör räcka, och låt den sen va’
tills det slutar att jäsa och då är den bra.
Du tar en kastrull med ett lock som är tätt.
En skruvmuff hos rörmokar’n finner du lätt.
Ett mjukglödgat kopparrör av tre meters längd
du fäster i locket så flink.
Det böjs till en båge i luften svängd
över diskbänken ner i en hink.
I hinken skall röret va’ böjt i spiral
som kyles av vatten så att den blir sval.
Låt röret gå ut genom hinkbotten sen
och din apparat den är färdig min vän.
Nu tänder du på under din apparat
tills det blir åttiofem grader hett
och då skall du se att det blir resultat.
Då börjar det rinna så lätt.
Du ser så högtidligt på röret av koppar
och provsmakar värdigt kristallklara droppar.
Till sist när det blott kommer vatten min vän,
häll i destillatet, kör om det igen.
Du får fyra liter med styrka som fem
som filtreras i finmalen kol.
Om sen du så vill kan du smaksätta dem
eller drick som det är och säg skål.
99 68 18 ringer du till
och jag kommer hem med potatis och sill.
Sen sätter vi vatten och socker och jäst
och ser med förtröstan mot nästa fest.
Men går du och köper systembolagssprit,
ja då må du gärna få göra’t.
I kärlek och omsorg och andäktig flit,
jag trivs när jag själv får köra’t.
Jag föredrar inte fabrikslagad mat.
Jag får en liter för tre spänn ur min apparat.
Vad vet du om det du från bolaget får?
Jag vet att den snapsen är färsk som jag får.