Så har den kommit då till slut,
den stund vi väntat på.
När granna kräftor bäras ut,
till en fin syrénberså.
Så har hon kommit då, till sist,
kräftan med dillekvist.
Vi hoppas att hon inte mist,
sin arom och smak sen sist.
Nu tömmer vi glasen med kläm, fallera!och se’n vi följer våra flickor hem, fallera!Och där med dem gunga,så fjädrarna sjunga,i
Fula lilla kräfta därVi vill veta var du ärVi vill äta dig med brödKoka dig tills du blir rödÄta köttet
Mera Skåne uti glasenmera glas på vårt bord.mera bord upp på kalasen.mer kalas på vår jord.Mera jordar omkring månen.mera månar
Samling vid pumpen alla ni som vill ha vatten.Ni som vill ha brännvin kan lugnt sitta kvar.Vatten det har man
Festen i mitt hjärtalåt oss besjunga en skålhär utpå våran verandavi dricker så mycket vi tålmed kräftor ifrån hela världensuger
Små sjuka råttor, hästar och kaninerfår hjälp av en viss doktor Krall.Förkylda paddor kan få smådjursmedicinoch goda råd av Rolf.
Vi har så bra traditionersom att sitta här med sill och snapsnär fjärden ligger så blank.Vi har så bra traditioner.Vi
Att magen krånglar och nu är slitenberor på urverk och ej på spriten.För varje dag uti ur och skurhar jag
Jag vill förtälja, om en högst förunderlig man.Han var den första, som den lilla supen uppfann.Han tog fram potäter,sånt som
När barnen kan va’ ute helt utan pjoskoch solen går upp bakom Sjöbloms kiosk.Ja, då är det påsk!
Rönnerdahl han skuttarmed ett skratt ur sin säng.Fastnar i sitt lakan,slå näsan i sängstolpen.Rullar ner på golveti en våghalsig svängslutar
Röda stugor tåga vi förbi.Glatt kring nejden hörs vår melodi.Ljusa björkar, sommarhimmel frihägnar den jublande färden.Sången klingar, hör vår muntra
På lingonröda tuvor och på villande mo,där furuskogen susar susilull och susilo.Där kan du se dem en och enoch stundom
Att sitta kring bordet med några go’ vännermed sillen på fatet och snapsen i glaset.Att sjunga en sång då, men
Vi komma, vi komma med spänning till Er fest Det känns ganska skönt att bara va’ gäst För nu står