Fordom odlade man vindruvsranka,
av vars saft man gjorde ädelt vin.
Nu man pressa saften ur en planka,
doftande som äkta terpentin.
Höj din bägare, O broder, syster,
låt den finska skogen rinna kall,
nedför strupen och om du är dyster,
låt oss supa opp en liten tall.
Som rubin i glaset skimrarsöderns sol i ädelt vinUppå bordet ljusen skimrarbakom nedfälld rullgardinLåt oss höja bägarn vännertill en festlig
Nu har vi fattat bladet och nu skall vi sjunga så fönsterna de skalla och taket skall gunga.Vi lovar att
En liten snaps, snaps, snaps vi tar till sillen,men stora nubbarna, nubbarn, nubbarna spars till dillenoch sköna kräftorna. Kräftorna somså
Nu har ni alla fått ert vinoch nu så ska vi skråla.För året det som komma skall,för det vi ska
Kräftorna glöda i dräkt av dill.Ölet i glaset och snapsen intill.Tänk att få trivas på sådant kalas,man känner sig vara
Ack du goda brännvin vad jag villlyckas hälla upp dig en gång till.Finns det något bra sättatt få nubbeglasetsom jag
Jag var full en gång för länge se’n på knäna kröp jag hem varje dike var för mig ett vilohem.
Det var en lindansare med skräck för att falla,men ett par supar se’n höll han nerverna kallaEn gång så föll
Sillarna ligger på fatet.Måsarna skriker över maten.Fötterna flörtar under bordet.Så varför inte njuta, öppna sinnet och leva ut. Vi har
På himmelen vandra sol, stjärnor och måneoch kasta sitt fagraste ljus över Skåne,på höga och låga, på stort och på
Refr: Ovanlär och sulan sidder lös 2 par tofflor bägge udan plös Köb sandaler o lufta dina tär For du
Det var dans bort i vägen på lördagsnattenöver nejden gick låten av spelet och skratten,det var tjoh! det var hopp!
Han tog av mig min kavajOch bröt av mig båda klornasedan höjde han sitt glas och saMin sköna, skål, gutår!
Det är dags nu att ta sig en liten till mateninnan sillen den fina försvunnit från fatenvi nu fattar om