Mitt i stan bor en kille som heter Kalle
Och Kalle har ett träd som han kallar sitt eget
Han ligger där uppe och drömmer och fantiserar
Om allt möjligt och om Emma
Emma finns bara i fantasin
Men hon är fin tänker Kalle
Under trädet sitter morfar och läser tidningen
Morfar tycker om att läsa om allt nytt som har hänt
Men Kalle han gillar att mest ligga stilla
I toppen och sakta gungas av vinden
Kräftor, kräftor, kräftorsmakar bra vid sommarn ’s slut.Kräftor, kräftor, kräftormed sedvanligt attribut.Kalla snapsar, skummig bira,skall nog hjälpa oss att fira.Kräftor,
Full och galen med moralen minimal.Supen ger signalen till vår backanal.Ritualen i lokalen är att tömma sin pokal.Så skandalen i
Jag minns än idag hur min fader, kom hem ifrån staden så glader, och rada’ upp flaskor i rader och
Så lunka vi så småningom, från Baccibuller och tumult när döden ropar: Granne kom, ditt timglas är nu fullt. Du
I denna ljuva sommartidGå ut, min själ, och gläd dig vidDen store Gudens gåvor.Se, hur i prydning jorden står,Se, hur
Du gamla, du fina, du storsvenska snaps,snart randas ditt glädjedöda öde.Nog minns vi med saknad den tid då kånglet slapps,ditt
Om det med modet är illa ställt,om du är en ganska skygg en:Destillera ett sädesfältoch häll sen rågen i ryggen!Skål!
Du ska inte tro det blir sommar,ifall inte nån är publik.Och sitter på dragiga bänkaroch lyssnar på barnens musik.De gör
Tussan lull, utav brännvin blir man full,å’ slipsen man doppar i smöret.Och näsan den blir röd,och ögonen får glöd,Men tusan
Man cyklar för liteMan röker för mycketoch man är fasen så liberalnär det det gäller maten och spritenJag borde slutat
För sommaren är både kort och kass,och regnet det smattrar på Sjöbloms dass.Men nu är den här!
Semestertid nu kommer, jag lämnar mitt kontor.Du nalkas ljuva sommar, förhoppningen är stor.Att inga mygg ska svärma, och efter kalla
Med käckhet kan man komma långt,med fräckhet kan man komma längre.Men med täckhet och vackra ögon därtill,kommer man så långt
(Försten, andern, tredjen …)Fjärden ligger blanksom ett nybonat golvsolen går i havetoch kräftorna do-oftar! Hannarna är fjortonoch honorna tolv!Och för
En grann liten kräfthona låg på ett fat,dill-dilleri, dill-dillera,och hon tänkte på livet hon levat i spa’t,dill-dilleri, hurra.Och livet hon