Det sam en kräfta i älvens fåra,
jag slog ihjäl den med ekans åra.
Den ligger nu uppå dillat fat,
den var en fisk, men nu är den mat.
Och uti älven simmar de han känner,
hans mamma, pappa och släkt och vänner.
Jag tror nog inte det vore klokt,
att tala om att vi honom kokt.
Sillebitarnas refräng
Här i denna salfår ej stämningen vara skral.Strupen ska va’ klarty på nubben ju väntar envar.Drycken den är finja, den