Rönnerdahl han skuttar
med ett skratt ur sin säng.
Fastnar i sitt lakan,
slå näsan i sängstolpen.
Rullar ner på golvet
i en våghalsig sväng
slutar sen att skratta
när stortån får däng.
Virrig i sin hjärna
han reser sig på knä
och ser då mången stjärna
fast morgon nu det är
och se så många märken
som redan slagit ut på benen,
blåa och vackra i
morgonens svaga ljus.