Snapsen tar vi, vanan har vi,
svensk är denna sed.
Nubben den krabaten,
sätter piff på maten.
Skål go vänner, snart vi känner,
att den glider ner.
Nu jag sjunga vill en sång om när jag var ung en gång och besökte Finska Mässan uti Purkka. Uti
En kall ruskig höst, kom vinden från öst,och medförde strom och dimma.Å då tyckte jag, att lämpligt va´att lära min
Det var en lindansare med skräck för att falla,men ett par supar se’n höll han nerverna kallaEn gång så föll
Herrarna sitta, fånigt och titta.Pärlorna glittra kalla som is.Ja, varför dröja? Nej, låt oss höjaglasen med klang på fädernas vis.Kräftpesten
Man cyklar för liteMan röker för mycketoch man är fasen så liberalnär det det gäller maten och spritenJag borde slutat
Var nöjd med allt som ölen ger och även om du dubbelt ser. Glöm bort bekymmer sorger och besvär. Var
En kylig sup sup supen sup jag styrdemot gapets gapande gapande gapSaliven yrdeOch tungan krullade krullade signär supen rullade rullade
På bordet står nubben och väntar,så sakta på munnen vi gläntar,men innan med andakt vi tar den,vi sjunga som sig
Av tradition står ett litet glasframför allasom till randen är fyllt avnubben den kalla.Men den är liten så man kan
Vad är det som faller från himmelen ner?Jo kalla, kalla, kalla, kalla små droppar.Sån tröst att ett snapsglas på bordet
Varenda skåning han tycker om den redit helskånska maden å all den kärlek te maden som han finner på de
Haps, haps, haps, nu skal vi ha’ snaps. Snaps det skærper appetitten, og det krilrer ned på midten. Haps, haps,
Uti min mage en längtan mig tär,kom hjärtans fröjd.Där råder en hungersom ropar så här:Kom kryddsill och kall potatis,kom brännvin